Job 27
1 Moreover Job continued his parable, and said,
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 As God liveth, who hath taken away my judgment; and the Almighty, who hath afflicted my soul;
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 All the while my breath is in me, and the spirit of God is in my nostrils;
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 My lips shall not speak wickedness, nor my tongue utter deceit.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Far be it from me that I should justify you: till I die I will not remove my integrity from me.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart shall not reproach me so long as I live.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Let my enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what is the hope of the hypocrite, though he hath gained, when God taketh away his soul?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Will God hear his cry when trouble cometh upon him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Will he delight himself in the Almighty? will he always call upon God?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I will teach you by the hand of God: that which is with the Almighty will I not conceal.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Behold, all ye yourselves have seen it; why then are ye thus altogether vain?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This is the portion of a wicked man with God, and the heritage of oppressors, which they shall receive of the Almighty.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 If his children are multiplied, it is for the sword: and his offspring shall not be satisfied with bread.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Those that remain of him shall be buried in death: and his widows shall not weep.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Though he should heap up silver as the dust, and prepare raiment as the clay;
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 He may prepare it, but the just shall put it on, and the innocent shall divide the silver.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 He buildeth his house as a moth, and as a booth that the keeper maketh.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 The rich man shall lie down, but he shall not be gathered: he openeth his eyes, and he is not.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors take hold on him as waters, a tempest stealeth him away in the night.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind carrieth him away, and he departeth: and as a storm hurleth him out of his place.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 For God shall cast upon him, and not spare: he would long to flee out of his hand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Men shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
