Job 17
1 My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are ready for me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Are there not mockers with me? and doth not my eye continue in their provocation?
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Lay down now, put me in a surety with thee; who is he that will strike hands with me?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 For thou hast hid their heart from understanding: therefore shalt thou not exalt them.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 He that speaketh flattery to his friends, even the eyes of his children shall fail.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 He hath made me also a byword of the people; and as one before whom men spit.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 My eye also is dim by reason of sorrow, and all my members are as a shadow.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Upright men shall be appalled at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 But as for you all, do ye return, and come now: for I cannot find one wise man among you.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 They change the night into day: the light is short because of darkness.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 I have said to corruption, Thou art my father: to the worm, Thou art my mother, and my sister.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 And where is now my hope? as for my hope, who shall see it?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
