Habakkuk 1
1 The burden which Habakkuk the prophet saw.
Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
2 O LORD, how long shall I cry, and thou wilt not hear! even cry out to thee of violence, and thou wilt not save!
Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
3 Why dost thou show me iniquity, and cause me to behold grievance? for plundering and violence are before me: and there are that raise strife and contention.
Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
4 Therefore the law is feeble, and judgment doth never go forth: for the wicked doth surround the righteous; therefore judgment goeth forth perverted
Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
5 Behold ye among the heathen, and regard, and wonder marvellously: for I will work a work in your days, which ye will not believe, though it be told you.
Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
6 For, lo, I raise up the Chaldeans, that bitter and hasty nation, which shall march through the breadth of the land, to possess the dwellingplaces that are not theirs.
Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
7 They are terrible and dreadful: their judgment and their dignity shall proceed from themselves.
Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
8 Their horses also are swifter than the leopards, and are more fierce than the evening wolves: and their horsemen shall spread themselves, and their horsemen shall come from far; they shall fly as the eagle that hasteth to eat.
Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
9 They shall come all for violence: their faces shall sup up as the east wind, and they shall gather the captives as the sand.
Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
10 And they shall scoff at the kings, and the princes shall be a scorn to them: they shall laugh at every strong hold; for they shall heap dust, and take it.
Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
11 Then shall his mind change, and he shall pass over, and offend, imputing this his power to his god.
Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
12 Art thou not from everlasting, O LORD my God, my Holy One? we shall not die. O LORD, thou hast ordained them for judgment; and, O mighty God, thou hast established them for correction.
Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
13 Thou art of purer eyes than to behold evil, and canst not look on iniquity: why lookest thou on them that deal treacherously, and keepest silence when the wicked devoureth the man that is more righteous than he?
Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
14 And makest men as the fishes of the sea, as the creeping things, that have no ruler over them?
Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
15 They take up all of them with the hook, they catch them in their net, and gather them in their drag: therefore they rejoice and are glad.
Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
16 Therefore they sacrifice to their net, and burn incense to their drag; because by them their portion is fat, and their food plenteous.
Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
17 Shall they therefore empty their net, and not spare continually to slay the nations?
Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
