Song of Solomon 2
1 I am a meadow flower of Sharon, a lily of the valleys.
Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
2 As a lily among thorns, so is my love among the young women.
Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
3 As an apricot tree among the trees of the forest, so is my beloved among the young men. I sit down under his shadow with great delight, and his fruit is sweet to my taste.
Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
4 He brought me to the house of wine, and his banner over me was love.
Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
5 Revive me with raisin cakes and refresh me with apricots, for I am weak with love.
Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
6 His left hand is under my head, and his right hand embraces me.
Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
7 I want you to swear, daughters of Jerusalem, by the gazelles and the does of the fields, that you will not awaken or arouse love until she pleases.
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
8 There is the sound of my beloved! Listen, here he comes, leaping over the mountains, jumping over the hills.
Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
9 My beloved is like a gazelle or a young stag; look, he is standing behind our wall, gazing through the window, peering through the lattice.
Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
10 My beloved spoke to me and said, “Arise, my love; My beautiful one, come away with me.
Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
11 Look, the winter is past; the rain is over and gone.
Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
12 The flowers have appeared in the land; the time for pruning and the singing of birds has come, and the sound of the doves is heard in our land.
Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
13 The fig tree ripens her green figs, and the vines are in blossom; they give off their fragrance. Arise, my love, my beautiful one, and come away.
Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
14 My dove, in the clefts of the rock, in the secret clefts of the mountain crags, let me see your face. Let me hear your voice, for your voice is sweet, and your face is lovely.”
Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
15 Catch the foxes for us, the little foxes that spoil vineyards, for our vineyard is in blossom.
Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
16 My beloved is mine, and I am his; he grazes among the lilies with pleasure.
Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
17 Go away, my beloved, before the soft winds of dawn blow and the shadows flee away. Go away; be like a gazelle or a young stag on the rugged mountains.
Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
