< Psalms 81 >
1 For the chief musician; set to the Gittith style. A psalm of Asaph. Sing aloud to God our strength; shout out for joy to the God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Sing a song and play the tambourine, the pleasant lyre with the harp.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blow the trumpet on the day of the new moon, on the day of the full moon, when our feast day begins.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For it is a statute for Israel, a decree given by the God of Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 He issued it as a regulation in Joseph when he went against the land of Egypt, where I heard a voice that I did not recognize:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 “I removed the burden from his shoulder; his hands were freed from holding the basket.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 In your distress you called out, and I helped you; I answered you from a dark thundercloud. I tested you at the waters of Meribah. (Selah)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Listen, my people, for I will warn you, Israel, if you would only listen to me!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 There must be no foreign god among you; you must not worship any foreign god.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 I am Yahweh your God, who brought you out of the land of Egypt. Open your mouth wide, and I will fill it.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 But my people did not listen to my words; Israel did not obey me.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 So I gave them over to their own stubborn way so that they might do what seemed right to them.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Oh, that my people would listen to me; oh, that my people would walk in my paths.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Then I would quickly subdue their enemies and turn my hand against their oppressors.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 May those who hate Yahweh cringe in fear before him! May they be humiliated forever.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 I would feed Israel with the finest wheat; I would satisfy you with honey out of the rock.”
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»