Psalms 78
1 A maschil of Asaph. Hear my teaching, my people, listen to the words of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open my mouth in parables; I will sing about hidden things about the past.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 These are things that we have heard and learned, things that our ancestors have told us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 We will not keep them from their descendants. We will tell the next generation about the praiseworthy deeds of Yahweh, his strength, and the wonders that he has done.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 For he established covenant decrees in Jacob and appointed a law in Israel. He commanded our ancestors that they were to teach them to their children.
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 He commanded this so that the generation to come might know his decrees, the children not yet born, who should tell them in turn to their own children.
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 Then they would place their hope in God and not forget his deeds but keep his commandments.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 Then they would not be like their ancestors, who were a stubborn and rebellious generation, a generation whose hearts were not right, and whose spirits were not committed and faithful to God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The Ephraimites were armed with bows, but they turned back on the day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 They did not keep the covenant with God, and they refused to obey his law.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 They forgot his deeds, the wonderful things that he had shown them.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 They forgot the marvelous things he did in the sight of their ancestors in the land of Egypt, in the land of Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He divided the sea and led them across it; he made the waters to stand like walls.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 In the daytime he led them with a cloud and all the night with the light of fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He split the rocks in the wilderness, and he gave them water abundantly, enough to fill the depths of the sea.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 He made streams flow out of the rock and made the water flow like rivers.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Yet they continued to sin against him, rebelling against the Most High in the wilderness.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 They challenged God in their hearts by asking for food to satisfy their appetites.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 They spoke against God; they said, “Can God really lay out a table for us in the wilderness?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 See, when he struck the rock, waters gushed out and streams overflowed. But can he give bread also? Will he provide meat for his people?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 When Yahweh heard this, he was angry; so his fire burned against Jacob, and his anger attacked Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 because they did not believe in God and did not trust in his salvation.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Yet he commanded the skies above and opened the doors of the sky.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 He rained down manna for them to eat, and gave them the grain from heaven.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 People ate the bread of angels. He sent them food in abundance.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He caused the east wind to blow in the sky, and by his power he guided the south wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 He rained down meat on them like dust, birds as numerous as the sands of the sea.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 They fell in the middle of their camp, all around their tents.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 So they ate and were full. He gave them what they craved.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 But they had not yet filled up; their food was still in their mouths.
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 Then God's anger attacked them and killed the strongest of them. He brought down the young men of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Despite this, they continued to sin and did not believe his wonderful deeds.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Therefore God cut short their days; their years were filled with terror.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Whenever God afflicted them, they would start to seek him, and they would return and look earnestly for him.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 They would call to mind that God was their rock and that the Most High God was their rescuer.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 But they would flatter him with their mouth and lie to him with their words.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 For their hearts were not firmly fixed on him, and they were not faithful to his covenant.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Yet he, being merciful, forgave their iniquity and did not destroy them. Yes, many times he held back his anger and did not stir up all his wrath.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 He called to mind that they were made of flesh, a wind that passes away and does not return.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How often they rebelled against him in the wilderness and grieved him in the barren regions!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Again and again they challenged God and offended the Holy One of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 They did not think about his power, how he had rescued them from the enemy
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 when he performed his terrifying signs in Egypt and his wonders in the region of Zoan.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 He turned the Egyptians' rivers to blood so that they could not drink from their streams.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent swarms of flies that devoured them and frogs that overran their land.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 He gave their crops to the grasshopper and their labor to the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He destroyed their vines with hail and their sycamore trees with more hail.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 He rained hail on their cattle and hurled lightning bolts at their livestock.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 The fierceness of his anger lashed out against them. He sent wrath, fury, and trouble like agents who bring disaster.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He leveled a path for his anger; he did not spare them from death but gave them over to the plague.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 He killed all the firstborn in Egypt, the firstborn of their strength in the tents of Ham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 He led his own people out like sheep and guided them through the wilderness like a flock.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 He led them secure and unafraid, but the sea overwhelmed their enemies.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Then he brought them to the border of his holy land, to this mountain that his right hand acquired.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 He drove out the nations from before them and assigned them their inheritance. He settled the tribes of Israel in their tents.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Yet they challenged and defied the Most High God and did not keep his solemn commands.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 They were unfaithful and acted treacherously like their fathers; they were as undependable as a faulty bow.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 For they made him angry with their high places and provoked him to jealous anger with their idols.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 When God heard this, he was angry and completely rejected Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 He abandoned the sanctuary of Shiloh, the tent where he had lived among people.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 He allowed his strength to be captured and gave his glory into the enemy's hand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 He handed his people over to the sword, and he was angry with his heritage.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Fire devoured their young men, and their young women had no wedding songs.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Then the Lord awakened as one from sleep, like a warrior who shouts because of wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 He drove his adversaries back; he put them to everlasting shame.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 He rejected the tent of Joseph, and he did not chose the tribe of Ephraim.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 He chose the tribe of Judah and Mount Zion that he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 He built his sanctuary like the heavens, like the earth that he has established forever.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 He chose David, his servant, and took him from the sheepfolds.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 He took him from following the ewes with their young, and he brought him to be shepherd of Jacob, his people, and of Israel, his heritage.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 David shepherded them with the integrity of his heart, and he guided them with the skill of his hands.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
