Psalms 78
1 A maschil of Asaph. Hear my teaching, my people, listen to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I will open my mouth in parables; I will sing about hidden things about the past.
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 These are things that we have heard and learned, things that our ancestors have told us.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not keep them from their descendants. We will tell the next generation about the praiseworthy deeds of Yahweh, his strength, and the wonders that he has done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 For he established covenant decrees in Jacob and appointed a law in Israel. He commanded our ancestors that they were to teach them to their children.
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 He commanded this so that the generation to come might know his decrees, the children not yet born, who should tell them in turn to their own children.
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 Then they would place their hope in God and not forget his deeds but keep his commandments.
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 Then they would not be like their ancestors, who were a stubborn and rebellious generation, a generation whose hearts were not right, and whose spirits were not committed and faithful to God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The Ephraimites were armed with bows, but they turned back on the day of battle.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They did not keep the covenant with God, and they refused to obey his law.
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 They forgot his deeds, the wonderful things that he had shown them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 They forgot the marvelous things he did in the sight of their ancestors in the land of Egypt, in the land of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He divided the sea and led them across it; he made the waters to stand like walls.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 In the daytime he led them with a cloud and all the night with the light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He split the rocks in the wilderness, and he gave them water abundantly, enough to fill the depths of the sea.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 He made streams flow out of the rock and made the water flow like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Yet they continued to sin against him, rebelling against the Most High in the wilderness.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 They challenged God in their hearts by asking for food to satisfy their appetites.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 They spoke against God; they said, “Can God really lay out a table for us in the wilderness?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 See, when he struck the rock, waters gushed out and streams overflowed. But can he give bread also? Will he provide meat for his people?”
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 When Yahweh heard this, he was angry; so his fire burned against Jacob, and his anger attacked Israel,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 because they did not believe in God and did not trust in his salvation.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Yet he commanded the skies above and opened the doors of the sky.
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 He rained down manna for them to eat, and gave them the grain from heaven.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 People ate the bread of angels. He sent them food in abundance.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He caused the east wind to blow in the sky, and by his power he guided the south wind.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 He rained down meat on them like dust, birds as numerous as the sands of the sea.
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 They fell in the middle of their camp, all around their tents.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 So they ate and were full. He gave them what they craved.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 But they had not yet filled up; their food was still in their mouths.
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 Then God's anger attacked them and killed the strongest of them. He brought down the young men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 Despite this, they continued to sin and did not believe his wonderful deeds.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Therefore God cut short their days; their years were filled with terror.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 Whenever God afflicted them, they would start to seek him, and they would return and look earnestly for him.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 They would call to mind that God was their rock and that the Most High God was their rescuer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 But they would flatter him with their mouth and lie to him with their words.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 For their hearts were not firmly fixed on him, and they were not faithful to his covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 Yet he, being merciful, forgave their iniquity and did not destroy them. Yes, many times he held back his anger and did not stir up all his wrath.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 He called to mind that they were made of flesh, a wind that passes away and does not return.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How often they rebelled against him in the wilderness and grieved him in the barren regions!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Again and again they challenged God and offended the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They did not think about his power, how he had rescued them from the enemy
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 when he performed his terrifying signs in Egypt and his wonders in the region of Zoan.
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 He turned the Egyptians' rivers to blood so that they could not drink from their streams.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent swarms of flies that devoured them and frogs that overran their land.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 He gave their crops to the grasshopper and their labor to the locust.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He destroyed their vines with hail and their sycamore trees with more hail.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 He rained hail on their cattle and hurled lightning bolts at their livestock.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 The fierceness of his anger lashed out against them. He sent wrath, fury, and trouble like agents who bring disaster.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He leveled a path for his anger; he did not spare them from death but gave them over to the plague.
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 He killed all the firstborn in Egypt, the firstborn of their strength in the tents of Ham.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 He led his own people out like sheep and guided them through the wilderness like a flock.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 He led them secure and unafraid, but the sea overwhelmed their enemies.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 Then he brought them to the border of his holy land, to this mountain that his right hand acquired.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 He drove out the nations from before them and assigned them their inheritance. He settled the tribes of Israel in their tents.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Yet they challenged and defied the Most High God and did not keep his solemn commands.
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 They were unfaithful and acted treacherously like their fathers; they were as undependable as a faulty bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 For they made him angry with their high places and provoked him to jealous anger with their idols.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 When God heard this, he was angry and completely rejected Israel.
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 He abandoned the sanctuary of Shiloh, the tent where he had lived among people.
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 He allowed his strength to be captured and gave his glory into the enemy's hand.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 He handed his people over to the sword, and he was angry with his heritage.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Fire devoured their young men, and their young women had no wedding songs.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then the Lord awakened as one from sleep, like a warrior who shouts because of wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 He drove his adversaries back; he put them to everlasting shame.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 He rejected the tent of Joseph, and he did not chose the tribe of Ephraim.
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 He chose the tribe of Judah and Mount Zion that he loved.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 He built his sanctuary like the heavens, like the earth that he has established forever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 He chose David, his servant, and took him from the sheepfolds.
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 He took him from following the ewes with their young, and he brought him to be shepherd of Jacob, his people, and of Israel, his heritage.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 David shepherded them with the integrity of his heart, and he guided them with the skill of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
