Psalms 69
1 For the chief musician; set to Shoshannim. A psalm of David. Save me, God; for the waters have put my life in danger.
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
2 I sink in deep mire, where there is no place to stand; I have come into deep waters, where the floods flow over me.
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
3 I am weary with my crying; my throat is dry; my eyes fail while I wait for my God.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
4 Those who hate me without a cause are more than the hairs on my head; those who would cut me off, being my enemies for wrong reasons, are mighty; what I did not steal, I have to give back.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
5 God, you know my foolishness, and my sins are not hidden from you.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
6 Let not those who hope in you be put to shame because of me, Lord Yahweh of hosts; let not those who seek you be brought to dishonor because of me, God of Israel.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
7 For your sake I have borne rebuke; shame has covered my face.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
8 I have become a stranger to my brothers, an alien to my mother's children.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
9 For the zeal of your house has eaten me up, and the rebukes of those who rebuke you have fallen on me.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
10 When I wept and did not eat food, they insulted me.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
11 When I made sackcloth my clothing, I became the object of a proverb to them.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
12 Those who sit in the city gate talk about me; I am a song of drunkards.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
13 But as for me, my prayer is to you, Yahweh, at a time that you will accept; answer me in the trustworthiness of your salvation.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
14 Pull me out of the mire, and do not let me sink; let me be taken away from those who hate me and rescued out of the deep waters.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
15 Do not let the floods of water overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Do not let the pit shut its mouth on me.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
16 Answer me, Yahweh, for your covenant faithfulness is good; because your mercies for me are many, turn to me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
17 Do not hide your face from your servant, for I am in distress; answer me quickly.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
18 Come to me and redeem me. Because of my enemies, ransom me.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
19 You know my rebuke, my shame, and my dishonor; my adversaries are all before you.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
20 Rebuke has broken my heart; I am full of heaviness; I looked for someone to take pity, but there was none; I looked for comforters, but I found none.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
21 They gave me poison for my food; in my thirst they gave me vinegar to drink.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
22 Let their table before them become a snare; when they think they are in safety, let it become a trap.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
23 Let their eyes be darkened so that they cannot see; and always make their loins shake.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
24 Pour out your indignation on them, and let the fierceness of your anger overtake them.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
25 Let their place be a desolation; let no one live in their tents.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
26 For they persecuted the one you struck down. They repeated the account of the pain of those you have wounded.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
27 Accuse them of having committed iniquity after iniquity; do not let them come into your righteous victory.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
28 Let them be blotted out of the Book of Life and not be written down along with the righteous.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
29 But I am poor and sorrowful; let your salvation, God, set me up on high.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 I will praise the name of God with a song and will exalt him with thanksgiving.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
31 That will please Yahweh better than an ox or a bull that has horns and hooves.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
32 The meek have seen it and are glad; you who seek after God, let your hearts live.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
33 For Yahweh hears the needy and does not despise his prisoners.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
34 Let heaven and earth praise him, the seas and everything that moves in them.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
35 For God will save Zion and will rebuild the cities of Judah; the people will live there and have it as a possession.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
36 His servants' descendants will inherit it; and those who love his name will live there.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
