Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon son of David, the king of Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 These proverbs are to teach wisdom and instruction, to teach words of insight,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 that you may receive instruction in order to live by doing what is right, just, and fair.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 These proverbs are also to give wisdom to the naive, and to give knowledge and discretion to young people.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Let wise people listen and increase their learning, and let discerning people get guidance,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 to understand proverbs, sayings, and words of wise people and their riddles.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of Yahweh is the beginning of knowledge— fools despise wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, hear the instruction of your father and do not lay aside the rules of your mother;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 they will be a graceful wreath for your head and pendants hanging from your neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners try to entice you into their sin, refuse to follow them.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, “Come with us, let us lie in wait for blood, let us hide and attack innocent people for no reason.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Let us swallow them up alive, like Sheol takes away those who are healthy, and make them like those who fall into the pit. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall find all kinds of valuable things; we will fill our houses with what we steal from others.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Throw in your lot with us; we will all have one purse together.”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, do not walk down that road with them; do not let your foot touch where they walk;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 their feet run to evil and they hurry to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 For it is useless to spread the net in the sight of any bird.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 These men lie in wait for their own blood— they set an ambush for their own lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So are the ways of everyone who gains riches by injustice; unjust gain takes away the lives of those who hold on to it.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom cries aloud in the street, she raises her voice in the open places;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 at the head of the noisy streets she cries out, at the entrance of the city gates she speaks,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “How long, you naive people, will you love being naive? How long, you mockers, will you delight in mockery, and how long, you fools, will you hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Pay attention to my correction; I will pour out my thoughts to you; I will make my words known to you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 I have called, and you have refused to listen; I reached out with my hand, but there was no one who paid attention.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 But you have ignored all my instruction and paid no attention to my correction.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I will laugh at your calamity, I will mock you when the terror comes—
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 when your fearful dread comes like a storm and disaster sweeps over you like a whirlwind, when distress and anguish come upon you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then they will call upon me, and I will not answer; they will desperately call for me, but they will not find me.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Because they hate knowledge and did not choose the fear of Yahweh,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 they would not follow my instruction, and they despised all my correction.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 They will eat the fruit of their ways, and with the fruit of their schemes they will be filled.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the naive are killed when they turn away, and the indifference of fools will destroy them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But whoever listens to me will live in safety and will rest secure with no fear of disaster.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
