Mark 9
1 He said to them, “Truly I say to you, there are some of you who are standing here who will not taste death before they see the kingdom of God come with power.”
Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»
2 Six days later, Jesus took Peter and James and John with him up a high mountain, alone by themselves. Then he was transfigured before them.
Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 His garments became radiantly brilliant, extremely white, whiter than any bleacher on earth could bleach them.
och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 Then Elijah with Moses appeared to them, and they were talking with Jesus.
Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 Peter answered and said to Jesus, “Rabbi, it is good for us to be here, and so let us make three shelters, one for you, one for Moses, and one for Elijah.”
Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
6 (For he did not know what to say, for they were terrified.)
Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 A cloud came and overshadowed them. Then a voice came out of the cloud, “This is my beloved Son. Listen to him.”
Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»
8 Suddenly, when they looked around, they no longer saw anyone with them, but only Jesus.
Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
9 As they were coming down the mountain, he commanded them to tell no one what they had seen, until the Son of Man had risen from the dead.
Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
10 So they kept the matter to themselves, but they discussed among themselves what “rising from the dead” could mean.
Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
11 They asked him, “Why do the scribes say that Elijah must come first?”
Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»
12 He said to them, “Elijah does come first to restore all things. Why then is it written that the Son of Man must suffer many things and be despised?
Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 But I say to you that Elijah has come, and they did whatever they wanted to him, just as scripture says about him.”
Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»
14 When they came to the disciples, they saw a great crowd around them and scribes were arguing with them.
När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
15 As soon as they saw Jesus, the whole crowd was amazed and as they ran up to him they greeted him.
Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 He asked his disciples, “What are you arguing with them about?”
Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
17 Someone in the crowd answered him, “Teacher, I brought my son to you. He has a spirit that makes him unable to speak.
Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
18 It seizes him and it throws him down and he foams at the mouth, grinds his teeth, and he becomes rigid. I asked your disciples to drive it out of him, but they could not.”
Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»
19 He answered them, “Unbelieving generation, how long will I have to stay with you? How long will I bear with you? Bring him to me.”
Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 They brought the boy to him. When the spirit saw Jesus, it immediately threw him into a convulsion. The boy fell on the ground and foamed at the mouth.
Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 Jesus asked his father, “How long has he been like this?” The father said, “Since childhood.
Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 It has often thrown him into the fire or into the waters and tried to destroy him. If you are able to do anything, have pity on us and help us.”
och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»
23 Jesus said to him, “'If you are able'? All things are possible for the one who believes.”
Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»
24 Immediately the father of the child cried out and said, “I believe! Help my unbelief!”
Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»
25 When Jesus saw the crowd running to them, he rebuked the unclean spirit and said, “You mute and deaf spirit, I command you, come out of him, and never enter into him again.”
Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 It cried out and convulsed the boy greatly and then came out. The boy looked like one who was dead, so that many said, “He is dead.”
Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
27 But Jesus took him by the hand and lifted him up, and the boy stood up.
Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
28 When Jesus came into the house, his disciples asked him privately, “Why could we not cast it out?”
När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
29 He said to them, “This kind cannot be cast out except by prayer.”
Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»
30 They went out from there and passed through Galilee. He did not want anyone to know where they were,
Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
31 for he was teaching his disciples. He said to them, “The Son of Man will be delivered into the hands of men, and they will put him to death. When he has been put to death, after three days he will rise again.”
Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»
32 But they did not understand this statement, and they were afraid to ask him.
Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
33 Then they came to Capernaum. After he entered the house he asked them, “What were you discussing on the way?”
Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»
34 But they were silent. For they had been arguing with one with another on the way about who was the greatest.
Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
35 Sitting down, he called the twelve together and he said to them, “If anyone wants to be first, he must be last of all and servant of all.”
Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»
36 He took a little child and placed him in their midst. He took him in his arms and said to them,
Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
37 “Whoever receives such a child in my name receives me; and whoever receives me, does not receive me but the one who sent me.”
»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»
38 John said to him, “Teacher, we saw someone driving out demons in your name and we stopped him, because he does not follow us.”
Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»
39 But Jesus said, “Do not stop him, for there is no one who will do a mighty work in my name and can soon afterwards say anything bad about me.
Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
40 Whoever is not against us is for us.
Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
41 Whoever gives you a cup of water to drink because you belong to Christ, truly I say to you, he will not lose his reward.
Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
42 Whoever causes one of these little ones who believes in me to stumble, it would be better for him to have a large millstone tied around his neck and be thrown into the sea.
Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
43 If your hand causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life maimed than to have two hands and to go into hell, into the unquenchable fire. (Geenna g1067)
Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
45 If your foot causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life lame than to have your two feet and be thrown into hell. (Geenna g1067)
Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
47 If your eye causes you to stumble, tear it out. It is better for you to enter into the kingdom of God with one eye than to have two eyes and to be thrown into hell, (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
48 where their worm does not die, and the fire is not put out.
där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
49 For everyone will be salted with fire.
Ty var människa måste saltas med eld.
50 Salt is good, but if the salt has lost its saltiness, how can you make it salty again? Have salt among yourselves, and be at peace with one another.”
Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.» Eller: Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, det är gott att vi äro här tillstädes» osv. Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
