Lamentations 3
1 I am a man who has seen misery under the rod of Yahweh's fury.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 He drove me away and caused me to walk in darkness rather than light.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Surely he turned his hand against me again and again, the whole day long.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 He made my flesh and my skin waste away; he broke my bones.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 He built up siege works against me, and surrounded me with bitterness and hardship.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 He made me live in dark places, like those who died long ago.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 He built a wall around me and I cannot escape. He made my chains heavy
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 and though I call out and cry for help, he shut out my prayer.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 He blocked my path with a wall of hewn stone; he made my paths crooked.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 He is like a bear waiting to ambush me, a lion in hiding;
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 he turned aside my paths, he has made me desolate.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 He bent his bow and set me as a target for his arrow.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He pierced my kidneys with the arrows of his quiver.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 I became a laughingstock to all my people, the object of their taunting all day long.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He filled me with bitterness and forced me to drink wormwood.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 He has made my teeth grind with gravel, and he made me cower in the ashes.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 My soul is deprived of peace; I have forgotten what happiness is.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 So I say, “My endurance has perished and so has my hope in Yahweh.”
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Remember my affliction and my wanderings, the wormwood and bitterness.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 I continually remember it and I am bowed down within me.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 But I call this to mind and therefore I have hope:
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 The steadfast love of Yahweh never ceases and his compassions never end,
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 they are new every morning; your faithfulness is great.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 “Yahweh is my inheritance,” I said, therefore I will hope in him.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Yahweh is good to those who wait for him, to the one who seeks him.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 It is good to wait silently for the salvation of Yahweh.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Let him sit alone in silence, when it is laid upon him.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Let him put his mouth in the dust—there may yet be hope.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Let him offer his cheek to the one who strikes him, and let him be filled to the full with reproach.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 For the Lord will not reject us forever,
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 but though he causes grief, he will have compassion according to the abundance of his steadfast love.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 For he does not afflict from his heart or torment the children of mankind.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 To crush underfoot all the prisoners of the earth,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 to deny a man justice in the presence of the Most High,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 to deny justice to a person—the Lord would not approve such things!
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Who has spoken and it came to pass, unless the Lord decreed it?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Is it not from the mouth of the Most High that both calamities and the good come?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 How can any person alive complain? How can a person complain about the punishment for his sins?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Let us examine our ways and test them, and let us return to Yahweh.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Let us lift up our hearts and our hands to God in the heavens:
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 “We have transgressed and rebelled, and you have not forgiven.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 You have covered yourself with anger and pursued us, you have killed and you have not spared.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 You have covered yourself with a cloud so that no prayer can pass through.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 You have made us like filthy scum and refuse among the nations.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 All our enemies curse us,
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 panic and pitfall have come upon us, ruin and destruction.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 My eyes flow with streams of tears because my people are destroyed.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 My eyes will shed tears without ceasing, without relief,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 until Yahweh from heaven looks down and sees.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 My eyes cause me grief because of all the daughters of my city.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 I have been hunted like a bird by those who were my enemies; they hunted me without a reason.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 They cast me into a pit and they threw a stone on me,
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 and they caused waters to overflow, covering my head. I said, 'I have been cut off!'
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 I called on your name, Yahweh, from the depths of the pit.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 You heard my voice when I said, 'Do not close your ear to my cry for help.'
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 You came near on the day I called on you; you said, 'Do not fear.'
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Lord, you defended my case, you saved my life!
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Yahweh, you have seen the wrong they have done to me; judge my case.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 You have seen their insults, all their plots against me—
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 You have heard their scorn, Yahweh, and all their plans regarding me.
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 The lips and the accusations of my enemies come against me all the day.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Look at how they sit and then rise up; they mock me with their songs.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Pay back to them, Yahweh, according to what they have done.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 You will let their hearts be shameless! May your condemnation be upon them!
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 You pursue them in anger and destroy them from under the heavens, Yahweh!”
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
