Job 9
1 Then Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “I truly know that this is so. But how can a person be in the right with God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he wants to argue with God, he cannot answer him once in a thousand times.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 God is wise in heart and mighty in strength; who has ever hardened himself against him and succeeded?—
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 he who removes the mountains without warning anyone when he overturns them in his anger—
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 he who shakes the earth out of its place and sets its supports trembling.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 It is the same God who tells the sun not to rise, and it does not, and who covers up the stars,
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 who by himself stretches out the heavens and tramples down the waves of the sea,
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 who makes the Bear, Orion, the Pleiades, and the constellations of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 He does great and unsearchable things, and wonderful things that cannot be counted.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 See, he goes by me, and I do not see him; he passes on also, but I do not perceive him.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 If he takes something away, who can stop him? Who can say to him, 'What are you doing?'
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 God will not withdraw his anger; the helpers of Rahab bow beneath him.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How much less could I answer him, could I choose words to reason with him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Even if I were righteous, I could not answer him; I could only plead for mercy with my judge.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Even if I called and he answered me, I would not believe that he was listening to my voice.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 For he breaks me with a tempest and multiplies my wounds without cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He does not allow me to regain my breath; but he fills me with bitterness.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If it is a matter of strength, behold, he is mighty! If it is a matter of justice, who can summon him?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Though I am in the right, my own mouth would condemn me; and though I am blameless, my words would prove me to be guilty.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am blameless, but I do not care any more about myself; I despise my own life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 It makes no difference, which is why I say that he destroys blameless people and wicked people together.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 When a whip suddenly kills, he mocks the despair of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The earth is given into the hand of wicked people; God covers the faces of its judges. If it is not he who does it, then who is it?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 My days are swifter than a running messenger; my days flee away; they see no good anywhere.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They are as fast as papyrus reed boats, and as fast as the eagle that swoops down on its victim.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I said that I would forget about my complaints, that I would take off my sad face and be happy,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I would be afraid of all my sorrows because I know that you will not consider me innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 I will be condemned; why, then, should I try in vain?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I washed myself with snow water and made my hands ever so clean,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 God would plunge me in a ditch, and my own clothes would be disgusted with me.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For God is not a man, as I am, that I could answer him, that we could come together in court.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 There is no judge between us who might lay his hand upon us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 There is no other judge who could take God's rod off me, who could keep his terror from frightening me.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Then would I speak up and not fear him. But as things are now, I cannot do that.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
