Job 6
1 Then Job answered and said,
Då tog Job till orda och sade:
2 “Oh, if only my anguish were weighed; if only all my calamity were laid in the balance!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 For now it would be heavier than the sand of the seas. That is why my words were reckless.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 For the arrows of the Almighty are in me, my spirit drinks up the poison; the terrors of God have arranged themselves in array against me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Does the wild donkey bray in despair when he has grass? Or does the ox low in hunger when it has fodder?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Can that which has no taste be eaten without salt? Or is there any taste in the white of an egg?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 I refuse to touch them; they are like disgusting food to me.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Oh, that I might have my request; oh, that God would grant me the thing I long for:
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 that it would please God to crush me once, that he would let loose his hand and cut me off from this life!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 May this still be my consolation— even if I exult in pain that does not lessen: that I have not denied the words of the Holy One.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 What is my strength, that I should try to wait? What is my end, that I should prolong my life?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Is my strength the strength of stones? Or is my flesh made of bronze?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Is it not true that I have no help in myself, and that wisdom has been driven out of me?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 To the person who is about to faint, faithfulness should be shown by his friend; even to him who forsakes the fear of the Almighty.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 But my brothers have been as faithful to me as a desert streambed, as channels of water that pass away to nothing,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 which are darkened because of ice over them, and because of the snow that hides itself in them.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 When they thaw out, they vanish; when it is hot, they melt out of their place.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 The caravans that travel by their way turn aside for water; they wander into barren land and then perish.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Caravans from Tema looked there, while companies of Sheba hoped in them.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 They were disappointed because they had been confident of finding water. They went there, but they were deceived.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 For now you friends are nothing to me; you see my dreadful situation and are afraid.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Did I say to you, 'Give something to me?' Or, 'Offer me a gift from your wealth?'
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Or, 'Save me from my adversary's hand?' Or, 'Ransom me from the hand of my oppressors?'
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Teach me, and I will hold my peace; make me understand where I have been wrong.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 How painful are truthful words! But your arguments, how do they actually rebuke me?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Do you plan to ignore my words, treating the words of a desperate man like the wind?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Indeed, you cast lots for a fatherless child, and haggle over your friend like merchandise.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Now, therefore, please look at me, for surely I would not lie to your face.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Relent, I beg you; let there be no injustice with you; Indeed, relent, for my cause is just.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Is there evil on my tongue? Cannot my mouth detect malicious things?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
