Job 32
1 So these three men stopped answering Job because he was righteous in his own eyes.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 Then was kindled the anger of Elihu son of Barakel the Buzite, of the family of Ram; it was kindled against Job because he justified himself rather than God.
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 Elihu's anger was also kindled against his three friends because they had found no answer to Job, and yet they had condemned Job.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Now Elihu had waited to speak to Job because the other men were older than he.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 However, when Elihu saw that there was no answer in the mouths of these three men, his anger was kindled.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Then Elihu son of Barakel the Buzite spoke up and said, “I am young, and you are very old. That is why I held back and did not dare to tell you my own opinion.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 I said, “Length of days should speak; a multitude of years should teach wisdom.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 But there is a spirit in a man; the breath of the Almighty gives him understanding.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 It is not only the great people who are wise, nor the aged people alone who understand justice.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Therefore I say to you, 'Listen to me; I will also tell you my knowledge.'
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 See, I waited for your words; I listened to your arguments while you were thinking about what to say.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 Indeed, I paid attention to you, but, see, there was not one of you who could convince Job or who could respond to his words.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Be careful not to say, 'We have found wisdom!' God will have to defeat Job; mere man cannot do it.
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 For Job has not directed his words against me, so I will not answer him with your words.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 These three men are dumbfounded; they can answer Job no longer; they have not a word more to say.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Should I wait because they are not speaking, because they stand there silent and answer no more?
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 No, I also will answer on my part; I will also tell them my knowledge.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 For I am full of words; the spirit in me compels me.
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 See, my breast is like fermenting wine that has no vent; like new wineskins, it is ready to burst.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 I will speak so that I may be refreshed; I will open my lips and answer.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 I will not show favoritism; neither will I give honorific titles to any man.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 For I do not know how to give such titles; if I did so, my Maker would soon take me away.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
