< Job 31 >

1 I have made a covenant with my eyes; how then should I look with desire on a virgin?
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 For what is the portion from God above, the inheritance from the Almighty on high?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 I used to think that calamity is for unrighteous people, and that disaster is for doers of wickedness.
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Does not God see my ways and count all my steps?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked with falsehood, if my foot has hurried to deceit,
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 let me be weighed in an even balance so that God will know my integrity.
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my step has turned aside from the way, if my heart has gone after my eyes, if any spot has stuck to my hands,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 then let me sow, and let another eat, and let my crops be uprooted.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart has been deceived by a woman, if I have lain in wait at my neighbor's door,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 then let my wife grind grain for another, and let others bow down on her.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For that would be a terrible crime; indeed, it would be a crime to be punished by judges.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 For that is a fire that consumes as far as Abaddon, and it would burn all my harvest to the root.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I ignored the plea for justice from my male or female servant when they argued with me,
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 what then would I do when God rises up to accuse me? When he comes to judge me, how would I answer him?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did the one who made me in the womb not make them also? Did not the same one mold us all in the womb?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I have withheld poor people from their desire, or if I have caused the eyes of the widow to grow dim from crying,
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 or if I have eaten my morsel alone and not allowed those without fathers to eat it also—
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 because from my youth the orphan grew up with me as with a father, and I have guided his mother, a widow, from my own mother's womb.
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If I have seen anyone perish for lack of clothing, or if I have seen that a needy man had no clothing;
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 if his heart has not blessed me because he has not been warmed with the wool of my sheep,
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 if I have lifted up my hand against fatherless people because I saw my support in the city gate, then bring charges against me!
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 If I have done these things, then let my shoulder fall from the shoulder blade, and let my arm be broken from its joint.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For I dreaded destruction from God; because of his majesty, I was not able to do those things.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have made gold my hope, and if I have said to fine gold, 'You are what I am confident in';
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 if I have rejoiced because my wealth was great, because my hand had gotten many possessions, then bring charges against me!
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 If I have seen the sun when it shone, or the moon walking in its brightness,
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 and if my heart has been secretly attracted, so that my mouth has kissed my hand in worship of them—
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 this also would be a crime to be punished by judges, for I would have denied the God who is above.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I have rejoiced at the destruction of anyone who hated me or congratulated myself when disaster overtook him, then bring charges against me!
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 Indeed, I have not even allowed my mouth to sin by asking for his life with a curse.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 If the men of my tent have never said, 'Who can find one who has not been filled with Job's food?'
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 (even the foreigner has never had to stay in the city square, because I have always opened my doors to the traveler), and if that is not so, then bring charges against me!
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 If, like mankind, I have hidden my sins by hiding my guilt inside my tunic
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 (because I feared the great multitude, because the contempt of families terrified me, so that I kept silent and would not go outside), then bring charges against me!
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Oh, if only I had someone to hear me! See, here is my signature; let the Almighty answer me! If only I had the indictment that my opponent has written!
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Surely I would carry it openly on my shoulder; I would put it on like a crown.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 I would declare to him an accounting for my steps; as a confident prince I would go up to him.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If my land ever cries out against me, and its furrows weep together,
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 if I have eaten its harvest without paying for it or have caused its owners to lose their lives,
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 then let thorns grow instead of wheat and weeds instead of barley.” The words of Job are finished.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

< Job 31 >