Job 27
1 Job resumed speaking and he said,
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “As surely as God lives, who has taken away my justice, the Almighty, who made my life bitter,
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 while my life is yet in me, and the breath from God is in my nostrils, this is what I will do.
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 My lips will not speak wickedness, neither will my tongue speak deceit;
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 I will never admit that you three are right; until I die I will never deny my integrity.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 I hold fast to my righteousness and will not let it go; my thoughts will not reproach me so long as I live.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Let my enemy be like a wicked man; let him who rises up against me be like an unrighteous man.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what is the hope of a godless man when God cuts him off, when God takes away his life?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Will God hear his cry when trouble comes upon him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Will he delight himself in the Almighty and call upon God at all times?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I will teach you concerning the hand of God; I will not conceal the thoughts of the Almighty.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 See, all of you have seen this yourselves; why then have you spoken all this nonsense?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This is the portion of a wicked man with God, the heritage of the oppressor that he receives from the Almighty:
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 If his children multiply, it is for the sword; his offspring will never have enough food.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Those who survive him will be buried by plague, and their widows will make no lament for them.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Though the wicked man heaps up silver like the dust, and heaps up clothing like clay,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 he may heap up clothing, but righteous people will put it on, and innocent people will divide up the silver among themselves.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 He builds his house like a spider, like a hut that a guard makes.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 He lies down in bed rich, but he will not keep doing so; he opens his eyes, and everything is gone.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors overtake him like waters; a storm takes him away in the night.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind carries him away, and he leaves; it sweeps him out of his place.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 It throws itself at him and does not stop; he tries to flee out of its hand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 It claps its hands at him in mockery; it hisses him out of his place.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
