Job 17
1 My spirit is consumed, and my days are over; the grave is ready for me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Surely there are mockers with me; my eye must always see their provocation.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Give now a pledge, be a guarantee for me with yourself; who else is there who will help me?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For you, God, have kept their hearts from understanding; therefore, you will not exalt them over me.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 He who denounces his friends for a reward, the eyes of his children will fail.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 But he has made me a byword of the people; they spit in my face.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 My eye is also dim because of sorrow; all my body parts are as thin as shadows.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Upright men will be stunned by this; the innocent man will stir himself up against godless men.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 The righteous man will keep to his way; he who has clean hands will grow stronger and stronger.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 But as for you all, come on now; I will not find a wise man among you.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My days are past; my plans are shattered, and so are the desires of my heart.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 These people, these mockers, change the night into day; light is near to darkness.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 If the only home I hope for is Sheol; and if I have spread my couch in the darkness; (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 and if I have said to the pit, 'You are my father,' and to the worm, 'You are my mother or my sister,'
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 where then is my hope? As for my hope, who can see any?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
