Job 10
1 I am weary of my life; I will give free expression to my complaint; I will speak in the bitterness of my soul.
Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
2 I will say to God, 'Do not merely condemn me; show me why you accuse me.
Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
3 Is it good to you that you should oppress me, to despise the work of your hands while you smile on the plans of the wicked?
Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
4 Do you have eyes of flesh? Do you see like a man sees?
Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
5 Are your days like the days of mankind or your years like the years of people,
Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
6 that you inquire after my iniquity and search after my sin,
Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
7 although you know I am not guilty and there is no one who can rescue me from your hand?
Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
8 Your hands have framed and fashioned me together round about, yet you are destroying me.
Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
9 Call to mind, I beg you, that you have fashioned me like clay; will you bring me into dust again?
Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
10 Have you not poured me out like milk and curdled me like cheese?
Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
11 You have clothed me with skin and flesh and knit me together with bones and sinews.
Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
12 You have granted me life and covenant faithfulness; your help has guarded my spirit.
Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
13 Yet these things you hid in your heart— I know that this is what you were thinking:
Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
14 that if I sinned, you would notice it; you would not acquit me of my iniquity.
Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
15 If I have acted wickedly, woe to me; and even if I acted righteously, I could not lift up my head, since I am filled with disgrace— see my affliction!
Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
16 If my head were lifted up, you would stalk me like a lion; and again you would show yourself with marvellous acts of power against me.
Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
17 You bring new witnesses against me and increase your anger against me; you attack me with fresh armies.
Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
18 Why, then, have you brought me out of the womb? I wish I had given up my spirit and that no eye had ever seen me.
Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
19 I would have been as though I had never existed; I would have been carried from the womb to the grave.
Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
20 Are not my days only a few? Stop then, let me alone, so that I may have a little rest
Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
21 before I go from where I will not return, to the land of darkness and of the shadow of death,
Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
22 the land that is as dark as midnight, the land of the shadow of death, without any order, where the light is like midnight.'”
Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
