Jeremiah 37
1 Now Zedekiah son of Josiah reigned as king instead of Jehoiachin son of Jehoiakim. Nebuchadnezzar king of Babylon had made Zedekiah king over the land of Judah.
Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.
2 But Zedekiah, his servants, and the people of the land did not listen to the words of Yahweh that he proclaimed by the hand of Jeremiah the prophet.
Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
3 So King Zedekiah, Jehukal son of Shelemiah, and Zephaniah son of Maaseiah the priest sent a message to Jeremiah the prophet. They said, “Pray on our behalf to Yahweh our God.”
Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät säga: "Bed för oss till HERREN, vår Gud."
4 Now Jeremiah was coming and going among the people, for he had not yet been put in prison.
Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu icke satt honom i fängelse.
5 Pharaoh's army came out from Egypt, and the Chaldeans who were besieging Jerusalem heard the news about them and left Jerusalem.
Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när kaldéerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
6 Then the word of Yahweh came to Jeremiah the prophet, saying,
Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
7 “Yahweh, God of Israel, says this: This is what you will say to the king of Judah, because he has sent you to seek advice from me, 'See, Pharaoh's army, which came to help you, is about to go back to Egypt, its own land.
Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som har sänt eder till mig för att fråga mig: "Se, Faraos här, som har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt land Egypten.
8 The Chaldeans will return. They will fight against this city, capture it, and burn it.'
Sedan skola kaldéerna komma tillbaka och belägra denna stad och de skola då intaga den och bränna upp den i eld.
9 Yahweh says this: Do not deceive yourselves by saying, 'Surely the Chaldeans are leaving us,' for they will not leave.
Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka: 'Kaldéerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; ty de skola icke draga bort.
10 Even if you had defeated the entire Chaldean army that is fighting you so that only wounded men were left in their tents, they would get up and burn this city.”
Nej, om I än så slogen kaldéernas hela här, när de strida mot eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle bränna upp denna stad i eld.
11 So it was when the Chaldean army had left Jerusalem as Pharaoh's army was coming,
Men när kaldéernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem för Faraos har,
12 then Jeremiah went out from Jerusalem to go to the land of Benjamin. He wanted to take possession of a tract of land there among his people.
ville Jeremia lämna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.
13 As he was in the Benjamin Gate, a chief guard was there. His name was Irijah son of Shelemiah son of Hananiah. He grabbed hold of Jeremiah the prophet and said, “You are deserting to the Chaldeans.”
När han då kom till Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: "Du vill gå över till kaldéerna."
14 But Jeremiah said, “That is not true. I am not deserting to the Chaldeans.” But Irijah did not listen to him. He took Jeremiah and brought him to the officials.
Jeremia svarade: "Det är icke sant; jag vill icke gå över till kaldéerna", men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremia och förde honom till furstarna.
15 The officials were angry with Jeremiah. They beat him and put him in prison, which had been the house of Jonathan the scribe, for they had turned it into a prison.
Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till fängelse.
16 So Jeremiah was put into an underground cell, where he stayed for many days.
Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven, och suttit där en lång tid,
17 Then King Zedekiah sent someone who brought him to the palace. In his house, the king asked him privately, “Is there any word from Yahweh?” Jeremiah answered, “There is a word: You will be given into the hand of the king of Babylon.”
sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig frågade konungen honom hemligen och sade: "Har något ord kommit från HERREN Jeremia svarade: "Ja"; och han tillade: "Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand.
18 Then Jeremiah said to King Zedekiah, “How have I sinned against you, your servants, or this people so that you have placed me in prison?
Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: "Varmed har jag försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom I haven satt mig i fängelse?
19 Where are your prophets, the ones who prophesied for you and said the king of Babylon will not come against you or against this land?
Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta land'?
20 But now listen, my master the king! Let my pleas come before you. Do not return me to the house of Jonathan the scribe, or I will die there.”
Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag icke må dö där."
21 So King Zedekiah gave an order. His servants confined Jeremiah in the courtyard of the guard. A loaf of bread was given him every day from the street of the bakers, until all the bread in the city was gone. So Jeremiah stayed in the courtyard of the guard.
På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i staden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.
