Jeremiah 12
1 You are righteous, Yahweh, whenever I bring disputes to you. I must certainly tell you of my reason to complain: Why do the ways of the wicked succeed? All the faithless people are successful.
HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?
2 You planted them and they took root. They continue to produce fruit. You are near to them in their mouths, but far away from their hearts.
Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.
3 Yet you, Yahweh, know me. You see me and you test my heart toward you. Take them away like sheep to the slaughter, and set them apart for the day of slaughter!
Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.
4 How long will the land go on drying up, and the plants in every field wither because of the wickedness of its inhabitants? The animals and the birds have been taken away. Indeed, the people say, “God will not see what happens to us.”
Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»
5 Yahweh said, “Indeed, if you, Jeremiah, have run with foot soldiers and they have tired you out, how can you compete against horses? If you fall down in the safe countryside, how will you do in the thickets along the Jordan?
Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?
6 For even your brothers and your father's family have betrayed you and have loudly denounced you. Do not trust in them, even if they say nice things to you.
Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.
7 I have abandoned my house; I have forsaken my inheritance. I have given my beloved into the hands of her enemies.
Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.
8 My inheritance has become to me like a lion in a thicket; she sets herself against me with her own voice, so I hate her.
Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.
9 Has not my prized possession become a speckled bird, that other birds of prey go against her all around? Go and gather all the wild beasts and bring them to devour her.
Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!
10 Many shepherds have destroyed my vineyard. They have stomped all over my portion of land; they turned my delightful portion into a wilderness, a desolation.
Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;
11 They have made her a desolation. I mourn for her; she is desolate. All the land has been made desolate, for there is no one who takes it to heart.
sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.
12 Destroyers have come against all the bare places in the wilderness, for Yahweh's sword is devouring from one end of the land to the other. There is no safety in the land for any living creature.
Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
13 They have sown wheat but harvest thornbushes. They are exhausted from work but have gained nothing. So be ashamed of your gain because of Yahweh's anger.”
De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.
14 Yahweh says this against all my neighbors, the wicked ones who strike at the possession that I made my people Israel inherit, “See, I am the one who is about to uproot them from their own ground, and I will pull up the house of Judah from among them.
Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
15 Then after I uproot those nations, it will happen that I will have compassion on them and bring them back; I will return them—each man to his inheritance and his land.
Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
16 It will come about that if those nations carefully learn the ways of my people, to swear by my name 'As Yahweh lives' just as they have taught my people to swear by Baal, then they will be built up in the midst of my people.
Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.
17 But if any do not listen, then I will uproot that nation. It will certainly be uprooted and destroyed—this is Yahweh's declaration.”
Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.
