Hebrews 3

1 Therefore, holy brothers, you share in a heavenly calling. Think about Jesus, the apostle and high priest of our confession.

Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

2 He was faithful to God, who appointed him, just as Moses was also faithful in God's house.

huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".

3 For Jesus has been considered worthy of greater glory than Moses, because the one who builds a house has more honor than the house itself.

Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

4 For every house is built by someone, but the one who built everything is God.

Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

5 For Moses was faithful as a servant in God's entire house, bearing witness about the things that were to be spoken of in the future.

Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

6 But Christ is faithful as a Son who is in charge of God's house. We are his house if we hold fast to our courage and the hope of which we boast.

men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

7 Therefore, it is just as the Holy Spirit says: “Today, if you hear his voice

Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,

8 do not harden your hearts as in the rebellion, in the time of testing in the wilderness.

mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

9 This was when your ancestors rebelled by testing me, and when, during forty years, they saw my deeds.

där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

10 Therefore I was displeased with that generation. I said, 'They have always gone astray in their hearts. They have not known my ways.'

Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

11 It is just as I swore in my anger: 'They will never enter my rest.'”

Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."

12 Be careful, brothers, so that among you there will not be anyone with an evil heart of unbelief, a heart that turns away from the living God.

Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

13 Instead, encourage one another daily, as long as it is called “today,” so that no one among you will be hardened by the deceitfulness of sin.

utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

14 For we have become partners of Christ if we firmly hold to our confidence in him from the beginning to the end.

Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

15 About this it has been said, “Today, if you hear his voice, do not harden your hearts, as in the rebellion.”

När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",

16 Who was it who heard God and rebelled? Was it not all those who came out of Egypt through Moses?

vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

17 With whom was he angry for forty years? Was it not with those who sinned, whose dead bodies fell in the wilderness?

Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?

18 To whom did he swear that they would not enter his rest, if it was not to those who disobeyed him?

Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

19 We see that they were not able to enter his rest because of unbelief.

Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.