Genesis 8

1 God considered Noah, all the wild animals, and all the livestock that were with him in the ark. God made a wind blow over the earth, and the waters started going down.

Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

2 The fountains of the deep and the windows of heaven were closed, and it stopped raining.

och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

3 The flood waters went down slowly from the earth, and after the end of a hundred and fifty days the waters had gone down.

Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

4 The ark came to rest in the seventh month, on the seventeenth day of the month, upon the mountains of Ararat.

Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

5 The waters continued to go down until the tenth month. On the first day of the month, the tops of the mountains appeared.

Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

6 It came about after forty days that Noah opened the window of the ark which he had made.

Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

7 He sent out a raven and it flew back and forth until the waters were dried up from the earth.

och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

8 Then he sent out a dove to see if the waters had gone down from the surface of the earth,

Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

9 but the dove found no place to rest her foot, and she returned to him in the ark, for the waters were still covering the whole earth. He reached out with his hand, and took and brought her into the ark with him.

Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

10 He waited another seven days and again he sent out the dove from the ark.

Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

11 The dove returned to him in the evening. Look! In her mouth was a freshly plucked olive leaf. So Noah knew that the waters had gone down from the earth.

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

12 He waited another seven days, and sent out the dove again. She did not return again to him.

Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

13 It came about in the six hundred and first year, in the first month, on the first day of the month, that the waters were dried up from off the earth. Noah removed the covering of the ark, looked out, and saw that, behold, the surface of the ground was dry.

I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

14 In the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was dry.

Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

15 God said to Noah,

Då talade Gud till Noa och sade:

16 “Go out of the ark, you, your wife, your sons, and your sons' wives with you.

"Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

17 Take out with you every living creature of all flesh that is with you—the birds, the animals, and every creeping thing that creeps upon the earth—so that they may grow unto very large numbers of living creatures throughout the earth, be fruitful, and multiply upon the earth.”

Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

18 So Noah went out with his sons, his wife, and his sons' wives with him.

Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

19 Every living creature, every creeping thing, and every bird, everything that moves on the earth, according to their families, left the ark.

Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 Noah built an altar to Yahweh. He took some of the clean animals and some of the clean birds, and offered burnt offerings on the altar.

Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

21 Yahweh smelled the pleasing aroma and said in his heart, “I will not again curse the ground because of mankind, even though the intentions of their hearts is evil from childhood. Nor will I again destroy everything living, as I have done.

När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

22 While the earth remains, seed time and harvest, cold and heat, summer and winter, and day and night will not cease.”

Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

A Dove is Sent Forth from the Ark