Exodus 1
1 These are the names of the sons of Israel who came into Egypt with Jacob, each with his household:
Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah,
Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3 Issachar, Zebulun, and Benjamin,
Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4 Dan, Naphtali, Gad, and Asher.
Dan och Naftali, Gad och Aser.
5 All the people who were descendants of Jacob were seventy in number. Joseph was already in Egypt.
Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6 Then Joseph, all his brothers, and all that generation died.
Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7 The Israelites were fruitful, increased greatly in numbers, and became very strong; the land was filled with them.
Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 Now then a new king arose over Egypt, one who did not know about Joseph.
Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9 He said to his people, “Look, the Israelites are more numerous and stronger than we are.
Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10 Come, let us deal with them wisely, otherwise they will continue to grow in numbers, and if war breaks out, they will join our enemies, fight against us, and leave the land.”
Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»
11 So they put taskmasters over them to oppress them with hard labor. The Israelites built store cities for Pharaoh: Pithom and Rameses.
Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12 But the more the Egyptians oppressed them, the more the Israelites increased in numbers and spread. So the Egyptians began to dread the Israelites.
Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13 The Egyptians made the Israelites work rigorously.
Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14 They made their lives bitter with hard service with mortar and brick, and with all kinds of work in the fields. All their required work was hard.
och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15 Then the king of Egypt spoke to the Hebrew midwives; the name of the one was Shiphrah, and the other Puah.
Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16 He said, “When you assist the Hebrew women on the birthstool, observe when they give birth. If it is a son, then you must kill him; but if it is a daughter, then she may live.”
han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
17 But the midwives feared God and did not do as the king of Egypt ordered them; instead, they let the baby boys live.
Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18 The king of Egypt summoned the midwives and said to them, “Why have you done this, and let the baby boys live?”
Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»
19 The midwives answered Pharaoh, “The Hebrew women are not like the Egyptian women. They are vigorous and have finished giving birth before a midwife comes to them.”
Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
20 God protected these midwives. The people increased in numbers and became very strong.
Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21 Because the midwives feared God, he gave them families.
Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22 Pharaoh ordered all his people, “You must throw every son that is born into the river, but every daughter you will let live.”
Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»
