Acts 19
1 It came about that while Apollos was at Corinth, Paul passed through the upper country and came to the city of Ephesus, and found certain disciples there.
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de övre delarna av landet, ned till Efesus. Där träffade han några lärjungar.
2 Paul said to them, “Did you receive the Holy Spirit when you believed?” They said to him, “No, we did not even hear about the Holy Spirit.”
Och han frågade dessa: "Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?" De svarade honom: "Nej, vi hava icke ens hört att helig ande är given."
3 Paul said, “Into what then were you baptized?” They said, “Into John's baptism.”
Han frågade: "Vilken döpelse bleven I då döpta med?" De svarade: "Vi döptes med Johannes' döpelse"
4 So Paul replied, “John baptized with the baptism of repentance. He told the people that they should believe in the one who would come after him, that is, in Jesus.”
Då sade Paulus: "Johannes' döpelse var en döpelse till bättring; och han sade därvid till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro."
5 When the people heard this, they were baptized in the name of the Lord Jesus.
Sedan de hade hört detta, läto de döpa sig i Herren Jesu namn.
6 Then when Paul had laid his hands on them, the Holy Spirit came on them and they spoke in other languages and prophesied.
Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade tungomål och profeterade.
7 In all they were about twelve men.
Och tillsammans voro de vid pass tolv män.
8 Paul went into the synagogue and spoke boldly for three months, reasoning and persuading them about the kingdom of God.
Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds rike.
9 But when some Jews were hardened and disobedient, they began to speak evil of the Way before the crowd. So Paul left them and took the disciples from him, reasoning with them every day in the lecture hall of Tyrannus.
Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade illa om "den vägen", vände han sig ifrån dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' lärosal.
10 This continued for two years, so that all who lived in Asia heard the word of the Lord, both Jews and Greeks.
Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare, både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.
11 God was doing mighty deeds by the hands of Paul,
Och Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.
12 so that even handkerchiefs and aprons that had touched him were taken to the sick and their illnesses left them and the evil spirits came out of them.
Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut.
13 But there were Jewish exorcists traveling through the area. They called on the name of the Lord Jesus so they could have power over evil spirits when they said, “By the Jesus whom Paul proclaims, I command you to come out.”
Men också några kringvandrande judiska besvärjare företogo sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn; de sade: "Jag besvär eder vid den Jesus som Paulus predikar.
14 The Jewish high priest, whose name was Sceva, had seven sons who were doing this.
Bland dem som så gjorde voro sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst.
15 An evil spirit answered them, “Jesus I know, and Paul I know; but who are you?”
Men den onde anden svarade då och sade till dem: "Jesus känner jag, Paulus är mig ock väl bekant men vilka ären I?"
16 The evil spirit in the man leaped on the exorcists and overpowered them and beat them up. Then they fled out of that house naked and wounded.
Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade.
17 This became known to all, both Jews and Greeks, who lived at Ephesus. They became very afraid, and the name of the Lord Jesus was honored.
Och detta blev bekant för alla Efesus' invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.
18 Also, many of the believers came and confessed and admitted the evil things they had done.
Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.
19 Many who practiced magical arts brought their books together and burned them in the sight of everyone. When they counted the value of them, it was fifty thousand pieces of silver.
Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans vad böckerna voro värda, fann man att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.
20 So the word of the Lord spread very widely in powerful ways.
På detta sätt hade Herrens ord mäktig framgång och visade sin kraft.
21 Now after Paul completed his ministry in Ephesus, he decided in the Spirit to pass through Macedonia and Achaia on his way to Jerusalem; he said, “After I have been there, I must also see Rome.”
Efter allt detta bestämde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att över Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: "Sedan jag har varit där, måste jag ock se Rom."
22 Paul sent to Macedonia two of his helpers, Timothy and Erastus, who had helped him. But he himself stayed in Asia for a while.
Han sände då två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, åstad till Macedonien, men själv stannade han ännu någon tid i provinsen Asien.
23 At about that time there was no small disturbance in Ephesus concerning the Way.
Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående "den vägen".
24 A certain silversmith named Demetrius, who made silver statues of Artemis, brought in much business for the craftsmen.
Där fanns nämligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som förfärdigade Dianatempel av silver och därmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.
25 So he gathered together the workmen of that occupation and said, “Sirs, you know that in this business we make much money.
Han kallade tillhopa dessa, jämte andra som hade liknande arbete, och sade: "I man, I veten att det är detta arbete som giver oss vår goda bärgning;
26 You see and hear that, not only at Ephesus, but almost throughout all Asia, this Paul has persuaded and turned away many people. He is saying that there are no gods that are made with hands.
men nu sen och hören I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i nästan hela provinsen Asien genom sitt tal har förlett ganska mycket folk, i det han säger att de gudar som göras med människohänder icke äro gudar.
27 Not only is there danger that our trade will no longer be needed, but also that the temple of the great goddess Artemis may be considered worthless. Then she would even lose her greatness, she whom all Asia and the world worships.”
Och det är fara värt, icke allenast att denna vår hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver räknad för intet, och att jämväl denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela världen dyrkar, kommer att lida avbräck i sitt stora anseende."
28 When they heard this, they were filled with anger and cried out, saying, “Great is Artemis of the Ephesians.”
När de hörde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: "Stor är efesiernas Diana!"
29 The whole city was filled with confusion, and the people rushed together into the theater. They had seized Paul's travel companions, Gaius and Aristarchus, who came from Macedonia.
Och hela staden kom i rörelse, och alla stormade på en gång till skådebanan och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två macedonier som voro Paulus' följeslagare
30 Paul wanted to enter in among the crowd of people, but the disciples prevented him.
Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.
31 Also, some of the officials of the province of Asia who were his friends sent him a message strongly requesting him not to enter the theater.
Också några asiarker, som voro hans vänner, sände bud till honom och bådo honom att han icke skulle giva sig in på skådebanan.
32 Some people were shouting one thing, and some another, for the crowd was in confusion. Most of them did not even know why they had come together.
Och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans.
33 Some of the crowd informed Alexander, whom the Jews were pushing to the front, and so Alexander motioned with his hand, wanting to give an explanation to those who were assembled.
Då drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sköto framför sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville hålla ett försvarstal inför folket.
34 But when they became aware that he was a Jew, they all cried out for about two hours with one voice, saying, “Great is Artemis of the Ephesians.”
Men när de märkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: "Stor är efesiernas Diana!"
35 When the town clerk had quieted the crowd, he said, “You men of Ephesus, what man is there who does not know that the city of the Ephesians is temple keeper of the great Artemis and of the image which fell down from heaven?
Men stadens kansler lugnade folket och sade: "Efesier, finnes då någon människa som icke vet, att efesiernas stad är vårdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned från himmelen?
36 Seeing then that these things are undeniable, you ought to be quiet and do nothing rash.
Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bören I hålla eder lugna och icke företaga eder något förhastat.
37 For you have brought these men to this court who are neither robbers of temples nor blasphemers of our goddess.
Emellertid haven I dragit fram dessa män, som icke äro helgerånare, ej heller smäda vår gudinna,
38 Therefore, if Demetrius and the craftsmen who are with him have an accusation against anyone, the courts are open and there are proconsuls. Let them accuse one another.
Om nu Demetrius och de hantverkare som hålla ihop med honom hava sak mot någon, så finnas ju domstolssammanträden och landshövdingar. Må de alltså göra upp saken med varandra inför rätta.
39 But if you seek anything about other matters, it shall be settled in the regular assembly.
Och haven I något att andraga som går därutöver, så må sådant avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40 For indeed we are in danger of being accused concerning this day's riot. There is no cause for this disorder, and we will not be able to explain it.”
På grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva."
41 When he had said this, he dismissed the assembly.
Med dessa ord fick han menigheten att skiljas åt.
