< John 17 >
1 These wordes spake Iesus and lyfte vp his eyes to heven and sayde: father the houre is come: glorify thy sonne that thy sonne maye glorify the:
Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.
2 as thou hast geve him power over all fleshe that he shuld geve eternall lyfe to as many as thou hast geven him. (aiōnios )
Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif. (aiōnios )
3 This is lyfe eternall that they myght knowe the that only very God and whom thou hast sent Iesus Christ. (aiōnios )
Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. (aiōnios )
4 I have glorified ye on the erth. I have fynysshed ye worke which thou gavest me to do.
Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.
5 And now glorify me thou father wt thyn awne selfe with the glory which I had with ye yerre ye worlde was.
Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.
6 I have declared thy name vnto ye men which thou gavest me out of the worlde. Thyne they were and thou gavest them me and they have kept thy sayinges.
Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.
7 Now they knowe that all thinges whatsoever thou hast geven me are of the.
Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.
8 For I have geven vnto them the wordes which thou gavest me and they have receaved them and knowe surely that I came out from the: and doo beleve that thou dyddest send me.
Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.
9 I praye for them and praye not for the worlde: but for the which thou hast geve me for they are thyne.
Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.
10 And all myne are thyne and thyne are myne and I am glorified in the.
Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.
11 And now am I no moare in the worlde but they are in the worlde and I come to ye. Wholy father kepe in thyne awne name the which thou hast geven me that they maye be one as we are.
Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.
12 Whyll I was with the in ye worlde I kepte the in thy name. Those yt thou gavest me have I kepte and none of the is lost but that lost chylde that the scripture myght be fulfilled.
När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.
13 Now come I to the and these wordes speake I in the worlde that they myght have my ioye full in the.
Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
14 I have geven them thy wordes and the worlde hath hated them because they are not of the worlde even as I am not of the worlde.
Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
15 I desyre not that thou shuldest take the out of the worlde: but that thou kepe them from evyll.
Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
16 They are not of the worlde as I am not of the worlde.
De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
17 Sanctify the wt thy truth. Thy sayinge is truth.
Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
18 As thou dyddest send me into the worlde even so have I sent them into the worlde
Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
19 and for their sakes sanctify I my selfe that they also myght be sanctified thorowe the trueth.
Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.
20 I praye not for them alone: but for them also which shall beleve on me thorowe their preachynge
Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;
21 that they all maye be one as thou father arte in me and I in the that they maye be also one in vs that the worlde maye beleve that thou hast sent me.
Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.
22 And that glory that thou gavest me I have geven them that they maye be one as we are wone.
Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
23 I in them and thou in me that they maye be made perfecte in one and that the worlde maye knowe that thou hast sent me and hast loved them as thou hast loved me.
Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.
24 Father I will that they which thou hast geven me be with me where I am that they maye se my glory which thou hast geven me. For thou lovedest me before the makynge of the worlde.
Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.
25 O ryghteous father ye very worlde hath not knowen the: but I have knowen the and these have knowen that thou hast sent me.
Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.
26 And I have declared vnto them thy name and will declare it that the love wher wt thou hast loved me be in them and that I be in them.
Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,