Genesis 21
1 The lorde visyted Sara as he had sayde and dyd vnto her acordynge as he had spoken.
Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
2 And Sara was with childe and bare Abraha a sonne in his olde age euen the same season which the LORde had appoynted.
Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3 And Abraham called his sonnes name that was borne vnto him which Sara bare him Isaac:
Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4 and Abra circucysed Isaac his sone whe he was. viij. dayes olde as God commaunded him
Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5 And Abraha was an hundred yere olde when his sonne Isaac was borne vnto him.
Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6 And Sara sayde: God hath made me a laughinge stocke: for all yt heare will laugh at me
Och Sara sade: "Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig."
7 She sayde also: who wolde haue sayde vnto Abraham that Sara shulde haue geuen childern sucke or yt I shulde haue borne him a sonne in his olde age:
Och hon sade: "Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!"
8 The childe grewe and was wened and Abraham made a great feast the same daye that Isaac was wened.
Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
9 Sara sawe the sonne of Hagar the Egiptian which she had borne vnto Abraham a mockynge.
Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
10 Then she sayde vnto Abraham: put awaye this bondemayde and hyr sonne: for the sonne of this bondwoman shall not be heyre with my sonne Isaac:
och hon sade till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak."
11 But the wordes semed verey greavous in Abrahams syghte because of his sonne.
Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
12 Than the LORde sayde vnto Abraham: let it not be greavous vnto the because of the ladd and of thy bondmayde: But in all that Sara hath saide vnto the heare hir voyce for in Isaac shall thy seed be called.
Men Gud sade till Abraham: "Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
13 Moreouer of the sonne of the Bondwoman will I make a nation because he is thy seed.
Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd."
14 And Abraham rose vp early in the mornyng and toke brede and a bottell with water and gaue it vnto Hagar puttynge it on hir shulders wyth the lad also and sent her awaye. And she departed and wadred vpp and doune in the wyldernes of Berseba.
Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
15 When the water was spent that was in the botell she cast the lad vnder a bush
Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
16 and went and satt her out of syghte a great waye as it were a bowshote off: For she sayde: I will not se the lad dye. And she satt doune out of syghte and lyfte vp hyr voyce and wepte.
och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag förmår icke se på, huru barnet dör." Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
17 And God herde the voyce of the childe. And the angell of God called Hagar out of heaven and sayde vnto her: What ayleth the Hagar? Feare not for God hath herde the voyce of the childe where he lyeth.
Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: "Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18 Aryse and lyfte vp the lad and take hym in thy hande for I will make off him a greate people.
Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk."
19 And God opened hir eyes and she sawe a well of water. And she went and fylled the bottell with water and gaue the boye drynke.
Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
20 And God was wyth the lad and he grewe and dweld in the wildernesse and became an archer.
Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
21 And he dweld in the wyldernesse of Pharan. And hys mother gott him a wyfe out of the land of Egypte.
Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
22 And it chaunced the same season that Abimelech and Phicoll his chefe captayne spake vnto Abraham saynge: God is wyth the in all that thou doist.
Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: "Gud är med dig i allt vad du gör.
23 Now therfore swere vnto me even here by God that thou wylt not hurt me nor my childern nor my childerns childern. But that thou shalt deale with me and the contre where thou art a straunger acordynge vnto the kyndnesse that I haue shewed the.
Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig."
24 Then sayde Abraham: I wyll swere.
Abraham sade: "Det vill jag lova dig."
25 And Abraham rebuked Abimelech for a well of water which Abimelech servauntes had taken awaye.
Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
26 And Abimelech answered I wyst not who dyd it: Also thou toldest me not nether herde I of it but this daye.
Men Abimelek svarade: "Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag."
27 And Abraham toke shepe and oxen and gaue them vnto Abimelech. And they made both of them a bonde together.
Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
28 And Abraham sett vij. lambes by them selues.
Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
29 And Abimelech sayde vnto Abraham: what meane these. vij. lamdes which thou hast sett by them selues.
Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?"
30 And he answered: vij. lambes shalt thou take of my hande that it maye be a wytnesse vnto me that I haue dygged this well:
Han svarade: "Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn."
31 Wherfore the place is called Berseba because they sware both of them.
Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
32 Thus made they a bonde to gether at Berseba. Than Abimelech and Phicoll his chefe captayne rose vp and turned agayne vnto the lande of the Philistines.
När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
33 And Abraham planted a wodd in Berseba and called there on the name of the LORde the everlastynge God:
Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
34 and dwelt in the Phelistinlade alonge season
Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.
