John 4
1 Now, when the Master heard that the Pharisees had been told that he was making and baptizing more disciples than John
Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
2 (Though it was not Jesus himself, but his disciples, who baptized),
dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
3 he left Judea, and set out again for Galilee.
Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
4 He had to pass through Samaria,
Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
5 and, on his way, he came to a Samaritan town called Shechem, near the plot of land that Jacob gave to his son Joseph.
Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
6 Jacob’s Spring was there, and Jesus, being tired after his journey, sat down beside the spring, just as he was. It was then about mid-day.
Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
7 A woman of Samaria came to draw water; and Jesus said to her — “Give me some to drink,”
Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Giv mig att dricka."
8 For his disciples had gone into the town to buy food.
Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
9 “How is it,” replied the Samaritan woman, “that you who are a Jew ask for water from a Samaritan woman like me?” (For Jews do not associate with Samaritans).
Då sade den samaritiska kvinnan till honom: "Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?" Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
10 “If you knew of the gift of God,” replied Jesus, “and who it is that is saying to you ‘Give me some water,’ you would have asked him, and he would have given you ‘living water’.”
Jesus svarade och sade till henne: "Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten."
11 “You have no bucket, Sir, and the well is deep,” she said; “where did you get that ‘living water?’
Kvinnan sade till honom: "Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?"
12 Surely you are not greater than our ancestor Jacob who gave us the well, and used to drink from it himself, and his sons, and his cattle!”
Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?"
13 “All who drink of this water,” replied Jesus, “will be thirsty again;
Jesus svarade och sade till henne: "Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
15 “Give me this water, Sir,” said the woman, “so that I may not be thirsty, nor have to come all the way here to draw water.”
Kvinnan sade till honom: "Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten."
16 “Go and call your husband,” said Jesus, “and then come back.”
Han sade till henne: "Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka."
17 “I have no husband,” answered the woman. “You are right in saying ‘I have no husband,’” replied Jesus,
Kvinnan svarade och sade: "Jag har ingen man." Jesus sade till henne: "Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man."
18 “For you have had five husbands, and the man with whom you are now living is not your husband; in saying that, you have spoken the truth.”
Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
19 “I see, Sir, that you are a Prophet!” exclaimed the woman.
Då sade kvinnan till honom: "Herre, jag ser att du är en profet.
20 “It was on this mountain that our ancestors worshiped; and yet you Jews say that the proper place for worship is in Jerusalem.”
Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja."
21 “Believe me,” replied Jesus, “a time is coming when it will be neither on this mountain nor in Jerusalem that you will worship the Father.
Jesus sade till henne: "Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
22 You Samaritans do not know what you worship; we know what we worship, for Salvation comes from the Jews.
I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
23 But a time is coming, indeed it is already here, when the true worshipers will worship the Father spiritually and truly; for such are the worshipers that the Father desires.
men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24 God is Spirit; and those who worship him must worship spiritually and truly.”
Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning."
25 “I know,” answered the woman, “that the Messiah, who is called the Christ, is coming; when once he has come, he will tell us everything.”
Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt."
26 “I am he,” Jesus said to her, “I who am speaking to you.”
Jesus svarade henne: "Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde."
27 At this moment his disciples came up, and were surprised to find him talking with a woman; but none of them asked ‘What do you want?’ or ‘Why are you talking with her?’
I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
28 So the woman, leaving her pitcher, went back to the town, and said to the people:
Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29 “Come and see someone who has told me everything that I have done. Can he be the Christ?”
"Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?"
30 And the people left the town and went to see Jesus.
Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31 Meanwhile the disciples kept saying to him: “Take something to eat, Rabbi.”
Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: "Rabbi, tag och ät."
32 “I have food to eat,” he answered, “of which you know nothing.”
Men han svarade dem: "Jag har mat att äta som I icke veten om."
33 “Can any one have brought him anything to eat?” the disciples said to one another.
Då sade lärjungarna till varandra: "Kan väl någon hava burit mat till honom?"
34 “My food,” replied Jesus, “is to do the will of him who sent me, and to complete his work.
Jesus sade till dem: "Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk."
35 Do not you say that it still wants four months to harvest? Why, look up, and see how white the fields are for harvest!
I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
36 Already the reaper is receiving wages and gathering in sheaves for Immortal Life, so that sower and reaper rejoice together. (aiōnios g166)
Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. (aiōnios g166)
37 For here the proverb holds good — ‘One sows, another reaps.’
Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
38 I have sent you to reap that on which you have spent no labour; others have laboured, and you have entered upon the results of their labour.”
Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete."
39 Many from that town came to believe in Jesus — Samaritans though they were — on account of the woman’s statement — ‘He has told me everything that I have done.’
Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
40 And, when these Samaritans had come to Jesus, they begged him to stay with them, and he stayed there two days.
När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
41 But far more came to believe in him on account of what he said himself,
Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
42 and they said to the woman: “It is no longer because of what you say that we believe in him, for we have heard him ourselves and know that he really is the Saviour of the world.”
Och de sade till kvinnan: "Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare."
43 After these two days Jesus went on to Galilee;
Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
44 for he himself declared that ‘a Prophet is not honoured in his own country.’
Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
45 When he entered Galilee, the Galileans welcomed him, for they had seen all that he did at Jerusalem during the Festival, at which they also had been present.
När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
46 So Jesus came again to Cana in Galilee, where he had turned the water into wine. Now there was one of the King’s officers whose son was lying ill at Capernaum.
Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
47 When this man heard that Jesus had returned from Judea to Galilee, he went to him, and begged him to come down and cure his son; for he was at the point of death.
När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
48 Jesus answered: “Unless you all see signs and wonders, you will not believe.”
Då sade Jesus till honom: "Om I icke sen tecken och under, så tron I icke."
49 “Sir,” said the officer, “come down before my child dies.” And Jesus answered: “Go, your son is living.”
Mannen sade till honom: "Herre, kom ned, förrän mitt barn dör."
50 The man believed what Jesus said to him, and went;
Jesus svarade honom: "Gå, din son får leva." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
51 and, while he was on his way down, his servants met him, and told him that his child was living.
Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: "Din son kommer att leva."
52 So he asked them at what time the boy began to get better. “It was yesterday, about one o’clock,” they said, “that the fever left him.”
Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: "I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom."
53 By this the father knew that it was at the very time when Jesus had said to him ‘Your son is living’; and he himself, with all his household, believed in Jesus.
Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: "Din son får leva." Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
54 This was the second occasion on which Jesus gave a sign of his mission on coming from Judea to Galilee.
Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.
