Psalms 77
1 I cry out to God; I cry aloud to him, and he hears me.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 Whenever have trouble, I pray to the Lord; all during the night I lift up my hands while I pray, [but] nothing causes me to be comforted.
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 When I think about God, I (despair/think that he will never help me); when I meditate about him, I am discouraged.
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 [All during the night] he prevents me from sleeping; I am very worried, with the result that I do not know what to say.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 I think about days that have passed; I remember [what happened in] previous years.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 I spend the whole night thinking [about things]; I meditate, and this is what I ask myself:
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 “Will the Lord always reject us? Will he never again be pleased with us?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Has he stopped faithfully loving us? Will he not do for us what he promised to do?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 God promised to be merciful to us; has he forgotten that? Because he is angry [with us], has he decided to not be kind to us?”
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Then I said, “What causes me to be [very] sad is that [it seems that] God, who is greater than any other god, is no longer powerful.”
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 [But then], Yahweh, I recall/remember your great deeds; I remember the wonderful things that you did in the past.
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 I meditate on all that you have done, and I think about your mighty acts.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 God, everything that you do is holy; there is certainly no god [RHQ] who is great like you are!
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 You are God, the one who performs miracles; you showed to people of many people-groups that you are powerful.
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 By your power [MTY] you rescued your people [from Egypt]; you saved those who were descendants of Jacob and [his son] Joseph.
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 [It was as though] the waters [of the Red Sea] saw you and became very afraid, and even the deepest part of the water shook.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 Rain poured down from the clouds [PRS]; it thundered [very loudly] [PRS], and lightning flashed in all directions.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 Thunder crashed in the whirlwind, and lightning (lit up/flashed across) the entire sky [HYP]; the earth shook violently [DOU].
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 [Then] you walked through the sea on a path that you made through the deep water, but your footprints could not be seen.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 You led your people like [a shepherd leads his] flock [of sheep], while Moses and Aaron were the leaders [of your people].
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
