Psalms 74
1 God, why have you abandoned/rejected us? Will you keep rejecting us forever [RHQ]? Why are you angry with us, since we are like sheep in your pasture [and you are like our shepherd]? [MET, RHQ]
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Do not forget your people whom you chose long ago, the people whom you freed [from being slaves in Egypt] and caused to become your tribe. Do not forget Jerusalem, which was (your home/where you dwelt) [on this earth].
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Walk along [and see] where everything has been totally ruined; our enemies have destroyed everything in the sacred temple.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Your enemies shouted triumphantly in this sacred place; they erected their banners [to show they had defeated us].
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 They cut down all the [engraved objects in the temple] like woodsmen cut down trees.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Then they smashed all the carved wood with their axes and hammers.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 [Then] they burned your temple to the ground; they caused that place where you were worshiped to be unfit for people to worship in.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 They said to themselves, “We will destroy the Israelis completely,” and they [also] burned down all the other places where we gathered to worship God.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 All our sacred symbols (OR, miracles) are gone; there are no prophets now/any more, and no one knows how long [this situation will continue].
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 God, how long will our enemies make fun of you [RHQ]? Will they insult you [MTY] forever [RHQ]?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Why do you refuse to help [MTY, RHQ] us? Why do you keep your hand inside your cloak [instead of using it to destroy our enemies] [RHQ]?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 God, you have been our king [all the time] since we came out of Egypt [HYP], and you have enabled us to defeat [our enemies] in the land [of Israel].
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 By your power you caused the [Red] Sea to divide; [it was as though] you smashed the heads of the [rulers of Egypt who were like] huge sea dragons [MET].
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 [It was as though] you crushed the head of the king of Egypt [MET] and gave his body to the animals in the desert to eat.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 You caused springs and streams to flow, and you [also] dried up rivers that had never dried up previously.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 You created the days and the nights, and you put the sun and the moon in their places.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 You determined where the oceans end and the land begins, and you created the summer/hot season and the winter/cold season.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Yahweh, do not forget that your enemies laugh at you, and that it is foolish people who despise you [MTY].
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Do not let your helpless people [MET] fall into the hands of their cruel enemies; do not forget your suffering/persecuted people.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Do not forget the agreement that you made with us; remember that there are violent people in every dark place on the earth.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Do not allow your oppressed people to be disgraced; help those poor and needy people in order that they will [again] praise you [MTY].
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 God, arise and defend yourself [by defending your people]! Do not forget that foolish people laugh at you (all day long/continually)!
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Do not forget that your enemies shout angrily [at you]; the uproar that they make [while they oppose you] never stops.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
