Psalms 44
1 God, we ourselves have heard what our parents and grandparents told us. They told us about the miracles that you performed long ago.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2 [They told us] how you expelled the ungodly people and enabled us to live in their land. [They told us] that you punished those ungodly people and enabled your own people to prosper [IDM].
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3 It was not by using their own swords that they conquered the people that lived in that land, and it was not by their own power that they were victorious; it was only by your power [MTY, DOU] [that they did those things]; and they were sure that you were with them, and that showed that you were pleased with them.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4 You are my King and my God; it is you who enable us, your people [MTY], to defeat our enemies.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5 It is by your power that we knock our enemies down and tramp on them.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6 I do not trust that I will be saved by using my bow [and arrows] and my sword.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7 No, it is you who have rescued us from our enemies, it is you who have caused those who hate us to become ashamed [because they were defeated].
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8 We have continually boasted about what God [has done for us], and we will thank him [MTY] forever.
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
9 But [now] you have rejected us and caused us to be disgraced; when our armies march out [to fight a battle], you no [longer] go with them.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10 You have caused us to run away from our enemies, with the result that they captured the things that belonged to us.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11 You have allowed us to become like [MET] sheep that were ready to be slaughtered; you scattered us [far away] among [other].
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12 [It is as though] [MET] you sold us, your people, [to our enemies] for a very small price, and you did not gain much profit from selling us!
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13 People who live in nations near us make fun of us; they laugh at us and deride/belittle us.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14 They make jokes using the name of [our country], they shake their heads [to indicate that they despise us].
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15 All day I feel disgraced; from seeing my face, people know that I am ashamed.
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16 I hear what those who sneer at me and revile me say; I am ashamed in front of my enemies and those who want to harm me.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17 All these things have happened to us [even] though we have not forgotten you, and we are not the ones who disobeyed the agreement you made with [our ancestors].
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18 We have not stopped being loyal to you, and we have not stopped doing what you want us to do [IDM].
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19 But [it is as though] you have allowed us to be helpless among wild animals, and abandoned us in a deep dark [ravine].
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20 If we had forgotten to worship [MTY] our God, or if we had spread out our hands to [worship] a foreign god,
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21 you certainly would have known that, because you know [even] what we secretly think.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22 But it is because we belong to you, [that our enemies] are constantly killing us. They act toward us as though we were only sheep to be slaughtered.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23 [So], Yahweh, arise! Why are you asleep [RHQ]? Get up! Do not reject us forever!
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24 Why are you not looking at us? Why are you forgetting that we are suffering and being oppressed [by our enemies]?
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25 We are pushed down to the ground and we cannot get up.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26 Arise, and come and help us! Rescue us because you faithfully love us!
Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
