Psalms 142

1 Yahweh, I cry out to you; I plead [with you to help me].

En sång av David; en bön, när han var i grottan.

2 I am bringing to you [all] my problems; I am telling you [all] my troubles/difficulties.

Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

3 When I am very discouraged, you know what I should do. Wherever I walk, [it is as though] my enemies have hidden traps for me [to fall into].

Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

4 I look around, but there is no one who pays attention to me, no one who will protect me, no one who cares about [what happens to] me.

När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

5 [So] Yahweh, I cry out to you [to help me]; you are the one who protects me; and you are all that I need while I am alive.

Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

6 Listen to me while I cry out to you [for help], because I am very distressed. Rescue/Save me from those who are pursuing me, because they are very strong, with the result that I cannot [escape from them].

Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

7 Free/Rescue me from my troubles/difficulties [MET] in order that I may thank you. If you do that, when I am with godly/righteous [people], [I will praise you] for having been very good to me.

Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga. För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.