Psalms 139
1 Yahweh, you have examined me, and you know [everything about] me.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 You know when I sit down and when I stand up. [Even though you are] far away from me, you know what I am thinking.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 When I travel and when I lie down, you know everything that I do.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Yahweh, even before I say [MTY] anything, you know everything that I am going to say!
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 You protect me on all sides; you put your hand on me [to protect me with your power] [MTY].
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 I am not able to understand that you know [everything about me]. That is too great for me to really understand.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 (Where could I go to escape from your Spirit?/I could not go anywhere to escape from your Spirit.) [RHQ] (Where could I go to get away from you?/I could not go anywhere to get away from you.) [RHQ]
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 If I went up to heaven, you would be there. If I lay down in the place where the dead people are, you would be there. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 If I had wings and flew very far east [MTY], or if I flew west and made a place to live [on an island] in the ocean,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 you would be there also, to lead me by your hand, and you would help me.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 I could request the darkness to hide me, or I could request the light around me to become darkness,
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 but even [if that happened], the darkness would not be darkness for you! For you, the night is [as bright] as the daytime is, because for you, daylight and darkness are (not different/the same).
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 You created [all] the parts of my body; you put [the parts of] my body together when I was still in my mother’s womb.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 I praise you because you made my [body in a very] awesome and wonderful way. Everything that you do is amazing! I know that very well.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 When my body was being formed, while it was being put together where no one else could see it, you saw it!
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 You saw me before I was born. You wrote in your book the number of days that you had decided that I would live. You did that before any of those days had [even] started!
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 God, what you think about me is very precious (OR, is very hard to understand). There is a great number of things that you think about.
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 If I could count them, [I would see that] they are more than the grains of sand [at the seashore]. And when I wake up, I am still with you [and I know that there are still more of your thoughts about me to count].
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 God, I desire that you would kill all the wicked people! And I wish that violent [MTY] men would (leave/go away from) me.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 They say wicked/malicious things about you; they slander your name.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Yahweh, I certainly [RHQ] hate those who hate you! And I despise [RHQ] those who rebel against you.
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 I hate them completely, and I consider that they are my enemies.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 God, search my inner being; find out what I am thinking!
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Find out whether there is anything evil in my [inner being], and lead me along the road [that leads to my being with you] forever.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
