Lamentations 5
1 Yahweh, think about what has happened to us. See that we have been disgraced.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Foreigners have seized our property, [and now] they live in our homes.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 [Our enemies] have killed our fathers; they caused our mothers to become widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 [Now] we are required to pay for water to drink, and we must pay [a lot of money] for firewood.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 [It is as though] those who pursue us are at our heels; we are exhausted, but they do not allow us to rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 In order to get enough food [to remain alive], we went to Egypt and Assyria and offered to work [for the people there].
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our ancestors sinned, and now they are dead, but we are being punished for the sins that they committed.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 [Officials from Babylon] who were [previously] slaves [now] rule over us, and there is no one who can rescue us from their power.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 When we roam around in the desert searching for food, we are in danger of being killed, because people there kill strangers with their swords.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin has become hot like [SIM] an oven, and we have a very high fever because we are extremely hungry.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 [Our enemies] have raped the women in Jerusalem, [and they have done that to] the young women in [all] the towns of Judea.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 [Our enemies] have hanged our leaders, and they do not respect our elders.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 They force our young men to grind [flour] with millstones, and boys stagger while they [are forced to] carry [heavy] loads of firewood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 [Our] elders no longer sit at the city gates [to make important decisions]; the young men no longer play their musical [instruments].
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 We [SYN] are no longer joyful; instead of dancing [joyfully], we now mourn.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The wreaths [of flowers] have fallen off our heads. Terrible things have happened to us because of the sins that we committed.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 We [SYN] are tired and discouraged [IDM], and we cannot see well because our eyes are [full of tears].
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Jerusalem is [completely] deserted, and jackals/wolves prowl around it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 But Yahweh, you rule forever! You continue to rule [MTY] from one generation to the next generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 [So] why [RHQ] have you forgotten us? Why [RHQ] have you abandoned us for a very long time?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 [Please] enable us to return to you, and enable us to prosper [MTY] as we did previously.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Please do that, because we hope that [RHQ] you have not rejected us forever and that [RHQ] you do not continue to be extremely angry with us!
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
