Job 6
1 Then Job spoke again, saying [to Eliphaz],
Då tog Job till orda och sade:
2 “If all my troubles and misery could be put on a scale and weighed,
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 they would be heavier than all the sands [on the shores] of the oceans. That is why I spoke (very rashly/without thinking clearly) [about the day that I was born].
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 [It is as though] Almighty [God] has shot me with arrows. [It is as though] those arrows had poison on their tips, and that poison has gone into my spirit. The things that God has done to me have terrified me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Just like a wild donkey does not [complain by] braying when it has plenty of grass to eat, and an ox does not [complain by] bellowing when it has food to eat [MET], [I would not complain if you were really helping/comforting me].
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 People complain [RHQ] when they must eat food which has no salt or other tasteless food [MET], [and that is what your words are like, Eliphaz].
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Just like I do not want to eat food [like that], and I loathe/detests that kind of food [MET], [I do not appreciate what you have said to me].
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “I wish that God would do for me what I have requested from him [DOU].
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 I wish that he would crush me [and let me die]. I wish that he would reach out his hand and take away my life.
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 If he would do that, I would be comforted by knowing that in spite of the great pain that I have suffered, I have always obeyed what [God, ] the Holy One, has commanded.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 But now I do not have [RHQ] enough strength to endure all these things. And since I have nothing [to hope for] in (the future/this life), it is difficult for me to be patient now [RHQ].
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 I am not [RHQ] strong like rocks are, and my body is not made of bronze.
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 So I am not able to help myself, and [it seems that] there is no one to rescue me.”
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 “When a man has many troubles, his friends should be kind to him, even if he stops revering Almighty [God].
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 But [you, ] my friends, are not dependable. You are like streams: They spill over their banks [in the spring]
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 when [the melting] ice and snow make those streams overflow,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 but when the dry season comes, there is no water flowing [in those streams], and the channels dry up.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 [The caravans of merchants] turn off the path [to search for some water], but there is no water, so they die [in the desert].
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 The men in those caravans search [for some water] because they are sure that they will find some.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 But they do not find any, so they are very disappointed.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Similarly, you friends have not helped me at all! You have seen that terrible things have happened to me, and you are afraid [that God might do similar things to you].
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 [After I lost all my wealth, ] did I ask any of you for money? [RHQ] Did I plead with any of you to spend some of your money to help me [RHQ]?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Have I asked any of you to rescue me from my enemies [RHQ]? Have I asked you to save me from those who (oppressed me/treated me badly) [RHQ]? [No!]”
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Answer me [now, and then] I will be quiet; tell me what wrong things I have done!
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 When people speak what is true, that will not hurt the person who hears it, but what you say, criticizing me, [is not true, so your saying it] proves nothing [RHQ]!
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 I am a man who has nothing to hope for, but you try to correct me, and you think what I say is nothing but wind [RHQ]!
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 You do not sympathize with me at all [for all that I am suffering]. [You are heartless!] You would even gamble to see who gets an orphan [as a prize]!
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Please look at me! I will not [RHQ] lie to you.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Stop [saying that I have sinned, and] stop criticizing me unjustly! You should realize that I have not done things that are wrong.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Do you think that I am lying? No, I am not lying, because I know what is right and what is wrong [RHQ].”
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
