Job 4
1 Then Eliphaz, from Teman, replied to Job. He said,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Will you please let me say something to you? I am not [RHQ] able to remain silent [any longer].
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 In the past, you have instructed/taught many people, and you have encouraged those who were weak.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 By what you said, you have helped those who (needed spiritual help/almost quit trusting in God) [MET], and you have enabled them to become spiritually strong again [MET].
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 But now, when you experience disasters, you become discouraged. The disasters hit you, and you are stunned.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 You revere God; (does that not cause you to trust [in him]?/that should cause you to trust [in him].) [RHQ] If you were guiltless, you would [RHQ] be confident that [God] would not [have allowed] these disasters [to] happen to you!
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Think about this: Do innocent people die [while they are still young] [RHQ]? Does God get rid of godly people [RHQ]? [No!]
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 What I have experienced is this: [Just as] [MET] farmers who plant bad [seeds] do not harvest good [crops], [just as those who start] trouble for others, later bring trouble on themselves.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 They die when God angrily blows his breath on them, when he is very angry with them.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 [Even though wicked people may be very powerful like] young lions, [God] will get rid of them [MET].
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 [They will die like] fierce lions [that] starve to death when there are no animals that they can kill and eat, and [their children will be separated from each other like] young lions separate from each other [to find food].”
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 “I heard a message that someone came and whispered to me.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 He spoke to me at night when I was having a bad dream that disturbed/frightened me while I was fast asleep.
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 It caused me to be afraid and tremble; it caused all my bones to shake.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 A ghost glided past my face and caused the hair on [on the back of] my neck to stand straight up.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 It stopped, but I could not see what form it had. But [I could sense that] there was some being in front of me, and it said in a quiet voice,
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 ‘(Does God consider anyone to be righteous?/No human beings can be righteous in God’s sight!) [RHQ] (Their creator cannot consider them to be pure./Can their creator consider them to be pure?) [RHQ]
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 God cannot be sure that his own angels [will always do what is right]; he declares that some of them have done what is wrong.
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 So he certainly cannot trust human beings who were made from dust and clay, who are crushed as easily as moths are crushed!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 People are sometimes well in the morning, but in the evening they are dead. They are gone forever and do not even know it (OR, and no one pays any attention to it).
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 They are like [MET] tents that collapse [suddenly]: They die [suddenly] before they become wise.’”
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
