Job 4
1 Then Eliphaz, from Teman, replied to Job. He said,
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 “Will you please let me say something to you? I am not [RHQ] able to remain silent [any longer].
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 In the past, you have instructed/taught many people, and you have encouraged those who were weak.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 By what you said, you have helped those who (needed spiritual help/almost quit trusting in God) [MET], and you have enabled them to become spiritually strong again [MET].
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 But now, when you experience disasters, you become discouraged. The disasters hit you, and you are stunned.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 You revere God; (does that not cause you to trust [in him]?/that should cause you to trust [in him].) [RHQ] If you were guiltless, you would [RHQ] be confident that [God] would not [have allowed] these disasters [to] happen to you!
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Think about this: Do innocent people die [while they are still young] [RHQ]? Does God get rid of godly people [RHQ]? [No!]
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 What I have experienced is this: [Just as] [MET] farmers who plant bad [seeds] do not harvest good [crops], [just as those who start] trouble for others, later bring trouble on themselves.
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 They die when God angrily blows his breath on them, when he is very angry with them.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 [Even though wicked people may be very powerful like] young lions, [God] will get rid of them [MET].
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 [They will die like] fierce lions [that] starve to death when there are no animals that they can kill and eat, and [their children will be separated from each other like] young lions separate from each other [to find food].”
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 “I heard a message that someone came and whispered to me.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 He spoke to me at night when I was having a bad dream that disturbed/frightened me while I was fast asleep.
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 It caused me to be afraid and tremble; it caused all my bones to shake.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 A ghost glided past my face and caused the hair on [on the back of] my neck to stand straight up.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 It stopped, but I could not see what form it had. But [I could sense that] there was some being in front of me, and it said in a quiet voice,
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 ‘(Does God consider anyone to be righteous?/No human beings can be righteous in God’s sight!) [RHQ] (Their creator cannot consider them to be pure./Can their creator consider them to be pure?) [RHQ]
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 God cannot be sure that his own angels [will always do what is right]; he declares that some of them have done what is wrong.
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 So he certainly cannot trust human beings who were made from dust and clay, who are crushed as easily as moths are crushed!
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 People are sometimes well in the morning, but in the evening they are dead. They are gone forever and do not even know it (OR, and no one pays any attention to it).
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 They are like [MET] tents that collapse [suddenly]: They die [suddenly] before they become wise.’”
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
