Job 39
1 “[Job], do you know at what time/season [of the year] the female mountain goats give birth? Have you watched the wild deer while their fawns were being born?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Do you know how many months pass from the time they become pregnant until their fawns are born?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 [When they give birth, ] they crouch down so that the fawns do not [get hurt by] falling to the ground when they are born.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 The young fawns grow up in the open fields, and then they leave their mothers and do not return to them again.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 “Who allows the wild donkeys to go wherever they want [DOU]?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 I am the one who put them in the desert, in places where grass does not grow.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 They do not like the noise in the cities; [in the desert] they do not have to listen to the shouts of those who force donkeys to work.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 They go to the hills to find food; there they search for grass to eat.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 :Will a wild ox agree to work for you? Will it allow you to keep it penned up at night in the place where you put feed for your animals?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 And can you fasten it with a rope so that it will plow furrows/trenches in your fields?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Since it is very strong, can you trust it to work for you? Can you go away after you tell it what work it should do [and assume that it will do that work]?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Can you rely on it to come back [from the field], bringing your grain to the place where you thresh it?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 “[Think also about] the ostriches. [They] joyfully flap their wings, but they do not have wing feathers [that enable them to fly] like storks do.
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Ostriches lay their eggs on top of the ground [and then walk away], leaving the eggs to be warmed in the sand.
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 Ostriches do not worry that some wild animal may step on the eggs and crush them [DOU].
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Ostriches act cruelly towards their chicks; they act as though the chicks belonged to some other ostrich. They are not concerned if [their chicks die], [and so] the laying of the eggs was in vain.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 That is because I did not allow ostriches to be wise. I did not enable them to be intelligent.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 But, when they get up and begin to run, they scornfully laugh at horses with their riders [because the horses cannot run as fast as the ostriches!]
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 And [think about] horses. [Job], are you the one who caused horses to be strong? Are you the one who put flowing (manes/long hair) on their necks?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Are you the one who enabled them to leap forward like locusts? When they (snort/blow loudly through their noses), they cause people to be afraid.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 They paw the ground, rejoicing about being very strong, as they prepare to rush into a battle.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 [It is as if] they laugh at the thought of being afraid. They are not afraid of anything! They do not run away when [the soldiers in the battle are fighting each other with] swords.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 The quivers containing the riders’ arrows rattle against the horses’ sides, and the spears and javelins flash [in the light of the sun].
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 The horses paw the ground fiercely/excitedly, [wanting the battle to begin, ] and they rush into the battle when the trumpet is blown.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 They neigh [joyfully] when they hear someone blowing the trumpet. They can smell a battle even when they are far away, and they understand what it means when the commanders shout their commands [to their soldiers].
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 “[And think about big birds.] Are you the one who enabled hawks to spread their wings and fly to the south [for the winter]?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Do eagles fly high up [into the cliffs] to make their nests because you commanded them to do that?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 They live in [holes in] those cliffs. They are safe in those high pointed rocks [because no animals can reach them there].
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 As they watch carefully from there, they see far away the animals that they can kill (OR, dead bodies of animals).
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 After an eagle kills an animal, the baby eagles drink the blood of that animal.”
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
