Job 37
1 “My heart pounds [DOU] when [I think about] that.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Listen, all of you, to the thunder, which is like God’s voice [DOU].
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He causes thunder to be heard all across the sky, and he causes lighting to flash to the most distant places on the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After [the lightning flashes], we hear the thunder which is like [MET] God’s majestic voice; he does not restrain the lightning when he speaks.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 When God speaks, it is awesome, like thunder; he does amazing things which we cannot [fully] understand.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 He commands the snow to fall on the ground, and [sometimes] he causes it to rain very hard.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 And [when God does that, ] it prevents people [SYN] from working, in order that all people may know that he is the one who has done that (OR, what he can do).
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 [When it rains, ] animals go into their hiding places, and they remain there [until the rain stops].
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 The storms/hurricanes come from the place [in the south where they start], and the cold wind comes from the north.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 [In the (winter/cold season), the cold north wind is like] God’s breath [that] causes [MET] water to freeze; he causes the lakes/streams to become ice.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 God fills the clouds with moisture/hail, and lightning flashes from the clouds.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 He guides the clouds and causes them to move back and forth in order that they may accomplish all that he commands them to do, all over the world.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Sometimes God sends rain to punish us, and sometimes he sends rain to show us that he acts kindly toward us.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 “Job, listen to this; stop and think about the wonderful things that God does.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 (Do you know how God commands the lightning to flash down from the clouds?/We do not know how God commands the lightning to flash down from the clouds.) [RHQ]
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Only God knows everything perfectly; so (do you know how he causes the clouds to (move/float) (amazingly/wonderfully) across the sky?/you certainly do not know how he causes the clouds to (move/float) (amazingly/wonderfully) across the sky!) [RHQ]
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 No, you just sweat there in your clothes; [it is very oppressive] when the [hot] wind stops blowing from the south and [all the leaves on the trees] (become still/do not move).
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 (Can you stretch out the skies like God does and make them as hard as [SIM] a sheet of polished brass?/You certainly cannot stretch out the skies like God does and make them as hard as [SIM] a sheet of polished brass!) [RHQ]
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 “Job, tell us(exc) what we should say to God; we do not know anything [IDM]. As a result, we do not know what to say to him to defend ourselves.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Should I tell God that I want to speak to him? No, because [if I did that, ] he might destroy me.
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Now, people cannot look [directly] at the sun when it shines brightly in the sky after the wind has blown the clouds away; [so, we certainly cannot look at the brightness of God].
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 God comes out of the north with a light [that shines like] gold; his glory causes us to be afraid.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Almighty God is very powerful, and we cannot come near to him. He always acts righteously, and he will never oppress us.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 That is the reason that we have an awesome respect for him; he does not pay attention to those who proudly, [but wrongly], think that they are wise.”
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
