Job 23
1 Then Job replied again,
Job svarade, och sade:
2 “Today I am again complaining bitterly/strongly [to God]; I [continue] groaning, but he [SYN] [continues to] (punish me/cause me to suffer).
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 I (wish that I knew/want to know) where I could meet/talk with him, so that I could go to the place where he lives.
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 If I could do that, I would tell him why [I know that] I am innocent; I would tell [MTY] to him all my (arguments/evidence [to show that I have not done what is evil]).
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 Then I would find out what he would reply to me [DOU].
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Would he use his great power to argue with me? No, he would listen to me carefully.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 I am (an honest/a righteous) man; so I would be able to discuss things with him [fairly], and then he would declare that I am innocent, [and that decision would endure] forever.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 “But, I have gone to the east, and he is not there; I have gone to the west, but I have not found him there.
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 I have gone north and I have gone south, but I have not seen him anywhere.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 But he knows how I have conducted my life; and when he has finished testing me, [he] will [see that] I [am] as pure as [SIM] gold [whose impurities have all been burned out].
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 I [SYN] have faithfully walked on the path that he showed me; I have not stopped [obeying] him.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 I have always obeyed what he [SYN] commanded; I have treasured the words that he has spoken.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 “He never changes. There is no one who can [RHQ] stop him [from doing what he desires]. Whatever he wants to do, he does.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 And he will finish doing for me the things that he has planned for me; [and I am sure that] he has thought about doing many things for me.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 So I am terrified in his presence; when I think [about what he can do], I am very afraid [DOU].
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 Almighty God has caused me [SYN] to feel terrified [DOU].
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 [It is as though] there is only thick darkness in front of me, but it is God that I am afraid of, not the darkness.”
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
