Job 16
1 Job replied [to Eliphaz and the others: ]
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “I have heard things like that before; all of you, [instead of helping me, ] are only causing me to feel more miserable.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Will your speeches, which are only hot air, never end [RHQ]? Eliphaz, what bothers/irritates you so much that you continue replying to me?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 If it were you [three and not I] who were suffering, I could say the things that you are saying; I could make great speeches [to criticize/condemn you], and I could shake my head at you [to ridicule you].
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 But, [unlike all of you, ] with what I said [MTY] I would encourage you and try to cause your pain to be less.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 “But now, if I talk, my pain does not decrease, and if I am silent, my pain still certainly does not [RHQ] go away.
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 God has now taken away all my strength, and he has destroyed my family.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 He has shriveled me up, and people think that shows that I [am a sinner]. And people see that I am only skin and bones, and they think that proves that I [am guilty].
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 Because God is very angry with me and hates me, [it is as though he is a wild animal that] [MET] has gnashed his teeth at me because he is my enemy.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 People gape/stare at me with their mouths open [to sneer at me]; they have struck me on the face/cheek to ridicule me, and they crowd around me to threaten me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 [It is as though] God has handed me over to ungodly people and turned me over to the wicked [DOU].
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 Previously, I was living peacefully, but he crushed me; [it is as though] he grabbed my neck and smashed me to pieces. [It is as though] [MET] he set me up like a target;
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 people are surrounding me [and shooting arrows at me]. His arrows pierce my kidneys and cause the bile [from my liver] to spill onto the ground, and God does not pity me at all.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 [It is as though] [MET] I am a wall that he is breaking through; he rushes at me like [SIM] a soldier [attacking his enemies].
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 [“Because I am mourning, ] I wear pieces of rough cloth that I have sewed together, and I sit [here] in the dirt, very depressed/discouraged.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is red because I have cried very much, and there are dark circles around my eyes.
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 [All this has happened to me] even though I have not acted violently [toward anyone], and I [always] pray sincerely/honestly [to God].
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 [When I die, ] I want the ground [APO] to [act as though I had been murdered and] cry out against those who killed me, and I do not want anyone to stop me while I am demanding [that God act justly toward] me.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 But even now, [I know that] there is someone in heaven who will testify for me, and he will say that what I have done is right.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My [three] friends scorn/ridicule me, but my eyes are full of tears [while I cry out] to God.
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 I pray that [the] one [who knows what I have done] would come to plead with God for me like people plead for their friends.
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 [I say this because] within a few years [I will die]; I will walk along the [to the grave] from which I will never return.”
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
