Isaiah 20

1 One year King Sargon of Assyria sent the chief commander of his army [to take his soldiers] to capture Ashdod [city in Philistia].

I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock belägrade Asdod och intog det --

2 At that time, Yahweh told me, “Take off the rough sackcloth that you have been wearing and take off your sandals.” [So] I did what he told me to do, and [then] I walked around naked and barefoot [for three years].

på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: »Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dina skor av dina fötter.» Och denne gjorde så och gick naken och barfota.

3 [Then] Yahweh said this [to the people of Judah]: “My servant Isaiah has been walking around naked and barefoot for the past three years. That is to show the terrible disasters that [I will cause the people of] Egypt and Ethiopia to experience.

Sedan sade HERREN: »Likasom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild angående Egypten och Etiopien,

4 What will happen is that the [army of the] King of Assyria will [invade those countries and capture many of the people and] take them away as their prisoners. They will force all them, including both the young ones and the old ones, to walk naked and barefoot. They will [also] force them to have no clothes around their buttocks, which will cause [the people of] Egypt to be ashamed.

så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.

5 Then the people of other countries who trusted that the armies of Egypt and Ethiopia would be able to help them will be very dismayed/confused and afraid/disappointed.

Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp, och över Egypten, som var deras stolthet.

6 They will say, ‘We trusted that the armies of Egypt and Ethiopia [would help us and defend us, but they have been destroyed], so there is no way [RHQ] that we can escape from [being destroyed by the army of] the King of Assyria!’”

På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: 'Se, så gick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka vi flydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?'»