2 Chronicles 35
1 Josiah [commanded that the people should] celebrate the Passover Festival to honor Yahweh in Jerusalem. So they slaughtered the lambs for the Passover [Festival] at the end of March.
Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
2 Josiah assigned to the priests the tasks that they should perform at the temple and encouraged them to do their work well.
Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i HERRENS hus.
3 The [other] descendants of Levi were the ones who taught all the Israeli people; they had been dedicated to serve Yahweh. Josiah said to them, “Put the Sacred Chest in the temple that [the workers of] David’s son [King] Solomon of Israel built. But [carry it on poles; ] do not carry it on your shoulders. And do your your work well for Yahweh your God and for his Israeli people.
Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en börda på edra axlar. Tjänen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.
4 Divide yourselves into clans, obeying the instructions that King David and his son Solomon wrote.
Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans son Salomos föreskrifter,
5 Then stand in the temple, with one group of the descendants of Levi to help each clan of the people [when they bring their offerings to the temple].
och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, det meniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på vart skifte.
6 Slaughter the lambs for the Passover [Festival]. Perform the rituals to cause yourselves to be acceptable to Yahweh for doing this work. Prepare the sacrifices, doing what Yahweh told Moses to tell you that you should do.”
Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det för edra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»
7 Josiah provided [from his own flocks and herds] 30,000 sheep and goats for the Passover sacrifices.
Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, så ock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskilda egendom.
8 His officials also voluntarily contributed animals for the people and the priests and the [other] descendants of Levi. Hilkiah, Zechariah, and Jehiel, the officials who were in charge of the temple, gave to the priests 2,600 lambs and 300 cattle to be sacrifices for the Passover.
Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.
9 And Conaniah along with his [younger] brothers Shemaiah and Nethanel, and Hashabiah, Jeiel, and Jozabad, the leaders of the [other] descendants of Levi, provided 5,000 lambs and 500 cattle for the other descendants of Levi, to be sacrifices for the Passover.
Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja, Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åt leviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar till påskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.
10 Everything [for the Passover] was arranged: The priests and the other descendants of Levi stood in their places in their groups, like the king had commanded.
Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.
11 Then they slaughtered the Passover lambs. The priests sprinkled the blood [from the bowls] that were handed to them, while the [other] descendants of Levi removed the skins from the animals.
Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
12 They set aside the animals to be completely burned on the altar, in order to give them to the various family groups to offer to Yahweh, obeying the instructions that were written in the laws God gave Moses. They did the same thing with the cattle.
Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt det meniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulle offra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.
13 Obeying those regulations, they roasted the lambs for the Passover over the fire. And they boiled the [meat of the] sacred offerings in pots and kettles and pans, and served the meat immediately to all the people [who were there].
Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; men tackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast åt allt det meniga folket.
14 After that, they prepared meat for themselves and for the priests, because the priests were busy until nighttime, sacrificing the offerings to be completely burned and burning the fat parts of the offerings. So the [other] descendants of Levi prepared meat for themselves and for the priests, who were descendants of Aaron, [the first Supreme Priest].
Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; ty prästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna reda till både åt sig och åt prästerna, Arons söner.
15 The musicians, who were descendants of Asaph, stood in their places, as King David, Asaph, Heman, and Jeduthun the king’s prophet had commanded. The men who guarded the gates [of the temple] did not need to leave their places, because their fellow descendants of Levi prepared food for them to eat.
Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna, redde till åt dem.
16 So on that day everything that needed to done for worshiping Yahweh was done. They celebrated the Passover [Festival], and they presented offerings to be completely burned on the altar, which was what Josiah had commanded.
Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det att man höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare, såsom konung Josia hade bjudit.
17 The Israelis who were there celebrated the Passover [Festival] on that day, and for seven days they celebrated the Festival of [Eating] Unleavened Bread.
De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid och firade det osyrade brödets högtid i sju dagar.
18 The Passover [Festival] had not been celebrated like that in Israel since the time that the prophet Samuel lived. None of the other kings of Israel had ever celebrated the Passover like Josiah did, along with the priests, the other descendants of Levi, and all [the other people of] Judah and Israel who were there with the people who lived in Jerusalem.
En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.
19 They celebrated this Passover Festival when Josiah had been ruling for almost 18 years.
I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
20 After Josiah had done all those things to [restore the worship at] the temple, King Neco of Egypt went [with his army] to attack Carchemish [city] alongside the Euphrates [River], and Josiah marched [with his army] to fight against them.
Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd, drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
21 Neco sent some messengers to Josiah, to tell him, “You are the king of Judah, and there is certainly no quarrel between you and me. My army is not attacking you people; we are attacking another army, [the army of Babylonia]. God has told me to hurry. So stop opposing God, who is for me. If you do not stop, God will get rid of you.”
Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har du med mig att göra, du Juda konung? Det är icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig till vara, så att han icke fördärvar dig.»
22 But Josiah would not pay attention to him. Instead, he disguised himself in order to be able to attack [the army of Egypt without anyone recognizing him]. He did not pay any attention to what God had told Neco to say. Instead, he [and his army] went to fight Neco’s army at the plain of Megiddo.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord, som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid på Megiddos slätt.
23 Some Egyptian archers shot King Josiah. He told his officers, “Take me away from here because I am badly wounded.”
Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sade till sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»
24 So they took him out of his chariot and put him in another chariot that he had brought with him, and they took him to Jerusalem, where he died. He was buried in the tombs where his ancestors [had been buried], and all [the people of] Jerusalem and [other places in] Judah mourned for him.
Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
25 [The prophet] Jeremiah composed a song to mourn for Josiah, and all the men and women singers in Israel still mourn for Josiah by singing that song. That became a custom in Israel; the words of that song are written in a scroll of funeral songs.
Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare och sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i Israel. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».
26 A record of the other things that happened while Josiah ruled, from the time he started to rule until he died, including how he faithfully honored God by obeying everything that was written in the laws of Yahweh, is in the scroll called ‘The History of the Kings of Israel and Judah’.
Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,
och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar
