Luke 19
1 Then Jesus entered Jericho and was passing through.
Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2 And behold, there was a man named Zacchaeus. He was a chief tax collector and was rich.
Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3 He was trying to see who Jesus was, but he could not do so because of the crowd, for he was a short man.
Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
4 So he ran on ahead and climbed a sycamore tree so that he could see him, because Jesus was about to pass by that way.
Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5 When Jesus came to that place, he looked up and saw him. Then he said to him, “Zacchaeus, hurry and come down, for I must stay at yoʋr house today.”
När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»
6 So he hurried down and received Jesus with joy.
Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7 When all the people saw it, they grumbled, saying, “He has gone to be the guest of a sinful man.”
Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»
8 But Zacchaeus stood there and said to the Lord, “Behold, half of my goods, Lord, I give to the poor, and if I have extorted anything from anyone, I will pay back four times the amount.”
Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
9 Jesus said to him, “Today salvation has come to this house, because this man has shown that he too is a son of Abraham.
Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10 For the Son of Man came to seek and save the lost.”
Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
11 Now as the people were listening to this, Jesus went on to tell a parable, because he was near Jerusalem, and because they thought that the kingdom of God was going to appear at once.
Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
12 So he said, “A man of noble birth went to a distant country to receive a kingdom for himself and then return.
Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13 Calling ten of his servants, he gave them ten minas and said to them, ‘Engage in business until I return.’
Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
14 But his subjects hated him and sent a delegation after him, saying, ‘We do not want this man to reign over us.’
Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»
15 When he returned after receiving the kingdom, he summoned the servants to whom he had given the money, to find out who had gained what by engaging in business.
När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16 The first came before him and said, ‘Master, yoʋr mina has made ten minas more.’
Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17 The king said to him, ‘Well done, good servant! Because yoʋ have been faithful in a very small matter, take authority over ten cities.’
Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18 The second came and said, ‘Master, yoʋr mina has made five minas.’
Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19 The king said to him, ‘Yoʋ are to be over five cities.’
Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
20 Another came and said, ‘Master, behold, here is yoʋr mina, which I kept put away in a piece of cloth.
Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
21 For I was afraid of yoʋ, because yoʋ are a stern man. Yoʋ take out what yoʋ did not put in, and yoʋ reap what yoʋ did not sow.’
Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
22 The king said to him, ‘I will condemn yoʋ by the words coming out of yoʋr own mouth, yoʋ evil servant. Yoʋ knew, did yoʋ, that I was a stern man, taking out what I did not put in, and reaping what I did not sow?
Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
23 Why then did yoʋ not deposit my money in the bank, and when I came I would have collected it with interest?’
Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
24 Then he said to those standing nearby, ‘Take the mina from him and give it to the one who has ten minas.’
Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
25 But they said to him, ‘Master, he has ten minas!’
De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26 The king said, ‘I tell you that everyone who has will be given more, but the one who does not have, even what he has will be taken away from him.
Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
27 But as for those enemies of mine who did not want me to reign over them, bring them here and slay them in front of me.’”
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
28 After saying these things, Jesus continued on his way up to Jerusalem, walking ahead of his disciples.
Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29 As he drew near to Bethsphage and Bethany, at the mount called Olivet, he sent two of his disciples ahead,
När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30 saying, “Go into the village ahead of you. As you enter it, you will find a colt tied, on which no one has ever sat. Untie it and bring it here.
och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31 If anyone asks you, ‘Why are you untying it?’ tell him this: ‘The Lord has need of it.’”
Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
32 So those who were sent went off and found it just as he had told them.
Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33 As they were untying the colt, its owners said to them, “Why are you untying the colt?”
Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»
34 They said, “The Lord has need of it.”
De svarade: »Herren behöver den.»
35 Then they brought the colt to Jesus, threw their garments over it, and set Jesus on it.
Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36 As he went along, people were spreading their garments on the road.
Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37 And as he drew near to the descent of the Mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to praise God joyfully with a loud voice for all the miracles they had seen,
Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38 saying, “Blessed is the king who comes in the name of the Lord! Peace in heaven, and glory in the highest!”
och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»
39 But some of the Pharisees from among the crowd said to Jesus, “Teacher, rebuke yoʋr disciples.”
Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
40 In response he said to them, “I tell you, if they keep silent, the stones will cry out.”
Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»
41 As he drew near to Jerusalem and saw the city, he wept over it,
Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42 saying, “If only yoʋ had known, especially on this day of yoʋrs what would bring yoʋ peace! But now it is hidden from yoʋr eyes.
och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43 For the days will come upon yoʋ when yoʋr enemies build a barricade around yoʋ and encircle yoʋ, hemming yoʋ in on every side.
Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44 They will raze yoʋ to the ground, and yoʋr children within yoʋ. They will not leave in yoʋ one stone upon another, because yoʋ did not recognize the time of yoʋr visitation.”
Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
45 Then Jesus entered the temple courts and began driving out those who were selling and buying there.
Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46 He said to them, “It is written, ‘My house is a house of prayer,’ but you have made it a den of robbers.”
och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
47 Every day Jesus was teaching in the temple courts, but the chief priests and the scribes were seeking to destroy him, and so were the prominent leaders among the people.
Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48 But they could not figure out what to do, for all the people were hanging on his every word as they listened to him.
men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
