Acts 26
1 Then Agrippa said to Paul, “Yoʋ have permission to speak for yoʋrself.” So Paul stretched out his hand and began to make his defense:
Då sade Agrippa till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och talade för sig:
2 “I consider myself fortunate that it is before yoʋ, King Agrippa, that I am about to make my defense today concerning all the things of which I am being accused by the Jews,
Jag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, der jag öfver anklagad varder af Judomen;
3 especially since yoʋ are acquainted with all the customs and controversies of the Jews. Therefore I beg yoʋ to listen to me patiently.
Aldramest medan jag vet, att du äst förståndig på de sedvänjor och spörsmål, som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga.
4 “All the Jews know about my manner of life from my youth up, which was spent from the beginning among my own nation in Jerusalem.
Mitt lefverne ifrån ungdomen, huru det af begynnelsen ibland detta folk i Jerusalem varit hafver, veta alle Judar,
5 They have known about me for a long time, if they are willing to testify, that according to the strictest sect of our religion I lived as a Pharisee.
Som mig förr känt hafva, om de vilja best ät; ty jag hafver varit en Pharisee, hvilket är det strängesta parti uti vår Gudstjenst.
6 And now I am standing trial because of my hope in the promise God made to our fathers,
Och nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skedt är till våra fäder af Gudi;
7 a promise that our twelve tribes hope to attain as they earnestly serve him night and day. Regarding this hope, King Agrippa, I am being accused by the Jews.
Till hvilket de tolf vår slägte förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi stadeliga natt och dag; för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad af Judomen.
8 Why is it deemed unbelievable by you that God raises the dead?
Hvi varder det hållet af eder otroligit, om Gud uppväcker de döda?
9 “Indeed, I myself was convinced that I ought to do many things against the name of Jesus of Nazareth.
Jag mente väl hos mig sjelf, att jag mycket göra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni Namn;
10 And that is just what I did in Jerusalem. I locked up many of the saints in prison by the authority I received from the chief priests, and when they were being put to death, I cast my vote against them.
Som jag ock gjorde i Jerusalem; och många heliga kastade jag i fängelse, dertill jag magt tagit hade af de öfversta Presterna; och då de dräpne vordo, förde jag domen.
11 I also punished them often in all the synagogues and tried to force them to blaspheme. And being furiously enraged against them, I pursued them even to foreign cities.
Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde dem ock uti de främmande städer.
12 “While engaged in such things, I was on my way to Damascus with authority and commission from the chief priests,
För hvilka sak, när jag for till Damascum, med öfversta Presternas magt och förlof;
13 when at midday, O king, I saw on the way a light from heaven, brighter than the sun, shining around me and those who were traveling with me.
Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken af himmelen, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro.
14 When we had all fallen down to the ground, I heard a voice saying to me in the Hebrew language, ‘Saul, Saul, why are yoʋ persecuting me? It is hard for yoʋ to kick against the goads.’
Och när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjerna emot udden.
15 I said, ‘Who are yoʋ, Lord?’ He said, ‘I am Jesus, whom yoʋ are persecuting.
Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade han: Jag är Jesus, den du förföljer.
16 But rise and stand on yoʋr feet, for I have appeared to yoʋ for this purpose, to appoint yoʋ as a servant and witness to the things yoʋ have seen and to the things in which I will appear to yoʋ.
Men res dig upp, och statt på dina fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjenare och vittne om det du sett hafver; och desslikes om det jag dig ännu uppenbara skall;
17 I will rescue yoʋ from yoʋr own people and from the Gentiles, to whom I am sending yoʋ
Och vill frälsa dig för folket, och för Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig;
18 to open their eyes so that they may turn away from darkness to light, and from the dominion of Satan to God, that they may receive remission of sins and an allotment among those who have been sanctified by faith in me.’
Att du skall öppna deras ögon, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och ifrå Satans magt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig.
19 “Consequently, King Agrippa, I was not disobedient to the heavenly vision,
Så var jag icke ohörig den himmelska synene, Konung Agrippa;
20 but first to those in Damascus and then to those in Jerusalem, to all the region of Judea and to the Gentiles, I proclaimed that they should repent and turn to God, doing works consistent with repentance.
Utan begynte förkunna först för dem som voro i Damasco och Jerusalem, och öfver allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes sådana gerningar som bättring tillhörde.
21 That is why the Jews seized me in the temple courts and were trying to kill me.
För den sakens skull grepo Judarna mig i templet, och bödo till att dräpa mig.
22 But having obtained help from God, I stand to this day testifying to both small and great, saying nothing except what the Prophets and Moses said would take place:
Dock hafver jag njutit Guds hjelp dertill, att jag ännu står i denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna sagt hafva att ske skulle, och Moses:
23 that the Christ would suffer and that, as the first to rise from the dead, he would proclaim light to our people and to the Gentiles.”
Att Christus lida skulle, och vara den förste af de dödas uppståndelse, och förkunna ett ljus folkena och Hedningomen.
24 As Paul was saying these things in his own defense, Festus said with a loud voice, “Yoʋ are out of yoʋr mind, Paul. Too much learning is driving yoʋ insane!”
Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken konst hafver gjort dig rasande.
25 But Paul said, “I am not out of my mind, most excellent Festus, but I am speaking words of truth and good sense.
Och sade han: Min gode Feste, jag är intet rasande; utan talar sann och förnuftig ord.
26 For the king knows about these things, to whom I am speaking boldly. I am convinced that none of these things has escaped his notice at all, for this has not been done in a corner.
Ty Konungen vet detta väl, för hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag håller det så före, att intet deraf är honom fördoldt; ty det är icke skedt lönliga.
27 Do yoʋ believe the Prophets, King Agrippa? I know that yoʋ believe.”
Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet, att du tror.
28 Agrippa said to Paul, “Do yoʋ think yoʋ can persuade me to become a Christian so quickly?”
Då sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas, att du talar så för mig, att jag varder Christen.
29 Paul said, “Whether quickly or not, I pray to God that not only yoʋ but also all who are listening to me today would become as I am, except for these chains.”
Och sade Paulus: Jag både väl af Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som mig höra i dag, vorde sådane som jag är, undantagne dessa banden.
30 After Paul said these things, the king stood up, along with the governor, Bernice, and those who were sitting with them.
Och när han detta talat hade, stod Konungen upp, och landshöfdingen, och Bernice, och de som såto der med dem.
31 After leaving the room, they began saying to one another, “This man is doing nothing that deserves death or imprisonment.”
Och vid de gingo afsides, talade de emellan sig, sägande: Denne mannen hafver intet gjort, det döden eller band värdt är.
32 And Agrippa said to Festus, “This man could have been released if he had not appealed to Caesar.”
Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen måtte väl vordit lösgifven, hade han icke skjutit sig till Kejsaren.
