Acts 12
1 About that time King Herod arrested some who belonged to the church in order to harm them.
Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
2 He killed James the brother of John with the sword.
Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
3 And when he saw that this pleased the Jews, he proceeded to arrest Peter also. (This took place during the Feast of Unleavened Bread.)
När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
4 After seizing him, he put him in prison, handing him over to be guarded by four squads of four soldiers each. Herod planned to bring him out to the people after the Passover.
Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
5 So Peter was kept in prison, but the church was earnestly praying to God for him.
Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
6 The very night before Herod was going to bring him out, Peter was sleeping between two soldiers, bound with two chains, while the guards in front of the door were keeping watch over the prison.
Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
7 And behold, an angel of the Lord stood before Peter, and a light shone in the cell. The angel struck Peter on the side and woke him up, saying, “Get up quickly!” And the chains fell off Peter's hands.
Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
8 Then the angel said to him, “Get dressed and put on yoʋr sandals.” And Peter did so. Then the angel said to him, “Put on yoʋr cloak and follow me.”
Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
9 So Peter went out and followed him, but he did not realize that what the angel was doing was really happening; he thought he was seeing a vision.
Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
10 After they passed the first and second guard, they came to the iron gate leading into the city. It opened for them on its own, and they went out. When they had gone the length of one street, the angel immediately left him.
När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
11 When Peter came to his senses, he said, “Now I truly know that the Lord has sent his angel and rescued me from the hand of Herod and from everything the Jewish people were expecting to happen.”
När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
12 When Peter realized this, he went to the house of Mary, the mother of John (who was called Mark), where many had gathered together and were praying.
När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
13 Peter knocked at the door of the gate, and a servant girl named Rhoda came to answer.
Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
14 When she recognized Peter's voice, she was so overjoyed that she did not open the gate, but ran in and reported that Peter was standing in front of the gate.
Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
15 They said to her, “Yoʋ are out of yoʋr mind.” But when she kept insisting that it was so, they said, “It is his angel.”
Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
16 Meanwhile Peter continued knocking, and when they opened the gate, they saw him and were astonished.
Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
17 But motioning to them with his hand to be silent, he told them how the Lord had brought him out of prison. He also said, “Tell these things to James and to the brothers.” Then he left and went to another place.
Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
18 When daybreak came, there was a great commotion among the soldiers as to what had become of Peter.
Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
19 When Herod searched for him but did not find him, he questioned the guards and ordered them to be led away and executed. Then he went down from Judea to Caesarea and spent time there.
När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
20 Now Herod was having an angry dispute with the people of Tyre and Sidon. So they came to him with one accord, and having won over Blastus, the king's personal attendant, they asked for peace, because their country was supplied with food from the king's country.
Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
21 On an appointed day Herod dressed himself in royal clothing, sat down on the platform, and made a speech to them.
På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
22 The people kept shouting, “The voice of a god and not of a man!”
Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
23 Immediately an angel of the Lord struck Herod down because he did not give glory to God, and he was eaten by worms and breathed his last breath.
Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
24 But the word of God increased and multiplied.
Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
25 And when Barnabas and Saul completed their ministry, they returned to Jerusalem and brought with them John, who was called Mark.
Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
