Mark 9
1 And he said to them: Verily I say to you, There are some standing here, who will not taste of death, until they shall see the kingdom of God to be coming with power.
Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»
2 And after six days, Jesus took Cephas and James and John, and led them to a high mountain, apart; and was transformed before them.
Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 And his raiment shone and was very white, like snow, so as men on earth can never whiten.
och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 And there appeared to them Moses and Elijah, in conversation with Jesus.
Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 And Cephas said to him: Rabbi, it is delightful for us to be here. And let us make three booths; one for thee, and one for Moses, and one for Elijah.
Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
6 But he did not know what he said, for they were in trepidation.
Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 And there was a cloud, and it overshadowed them. And a voice issued from the cloud, which said: This is my beloved Son. Hear ye him.
Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»
8 And suddenly, when the disciples looked up, they saw no one with them, except Jesus only.
Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
9 And as they descended the mountain, he commanded them to tell no man what they had seen, till after the Son of man should be risen from the dead.
Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
10 And they kept that saying in their mind; and inquired, What doth this saying mean: " When he shall be risen from the dead!"
Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
11 And they asked him, and said: Why then do the Scribes say, that Elijah must first come?
Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»
12 He said to them: Elijah truly first cometh, to prepare all things: and, as it is written of the Son of man, he will suffer much, and be rejected.
Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 But I say to you: That Elijah hath come; and they have done to him all that they desired, as it was written of him.
Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»
14 And when he came to his disciples, he saw a great multitude with them, and the Scribes disputing with them.
När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
15 And immediately the multitude saw him, and were surprised: and they ran and saluted him.
Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 And he asked the Scribes: What were ye disputing with them?
Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
17 And one of the multitude replied, and said: Teacher, I have brought to thee my son, who hath a spirit that will not speak.
Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
18 And wherever he seizeth him, he shaketh and teareth him: and he gnasheth his teeth, and pineth away. And I spoke to thy disciples, to cast him out; and they could not.
Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»
19 Jesus answered, and said to them: O incredulous generation! How long shall I be with you? how long bear with you? Bring him to me.
Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 And they brought him to him. And when the spirit saw him, immediately he shook him; and he fell upon the ground, and wallowed and foamed.
Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 And Jesus asked his father, how long a time he had been thus. He said to him: Lo, from his childhood.
Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 And many times it hath thrown him into the fire, and into the water, to destroy him. But, if thou canst do any thing, aid me and have compassion on me.
och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»
23 Jesus said to him: If thou canst believe; every thing can be, to him that believeth.
Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»
24 And immediately the father of the child cried out, while he wept and said: I believe; aid thou the defect of my faith.
Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»
25 And when Jesus saw that the people were, running and collecting around him, he rebuked the unclean spirit, and said to him: Thou deaf and unspeaking spirit, I command thee, come out of him; and no more enter him.
Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 And the demon cried out greatly, and bruised him, and came out. And he was as a dead person; so that many would say, he is dead.
Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
27 And Jesus took him by the hand, and raised him up.
Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
28 And when Jesus entered the house, his disciples asked him privately: Why could not we cast him out?
När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
29 He saith to them: This kind can come out, by nothing but fasting and prayer.
Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»
30 And when he departed from there, they passed through Galilee: and he desired that no one might know him.
Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
31 For he taught his disciples, and said to them: The Son of man is delivered into the hands of men, and they will kill him; and when he is killed, on the third day, he will rise.
Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»
32 But they did not understand that speech; and they were afraid to ask him.
Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
33 And they came to Capernaum. And when they entered the house, he asked them: What disputed ye among yourselves by the way?
Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»
34 And they were silent; for by the way they had contended with one another, which should be the great among them.
Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
35 And Jesus sat down, and called the twelve, and said to them: Whoever would be first, let him be last of all, and servitor to all.
Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»
36 And he took a child, and set him in the midst, and took him in his arms and said to them:
Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
37 Whoever receiveth one in my name, like this child, he receiveth me; and he that receiveth me, receiveth not me only, but him that sent me.
»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»
38 John said to him: Rabbi, we saw one casting out demons in thy name, and we forbad him, because he adhereth not to us.
Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»
39 Jesus said to them: Forbid him not; for there is no one who doeth mighty works in my name, that can readily speak evil of me.
Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
40 Whoever therefore is not against you, is for you.
Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
41 For whoever shall give you to drink a cup of water only, on the ground that ye are Messiah's followers, verily I say to you, he will not lose his reward.
Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
42 And whoever shall cause one of these little ones that believe in me to stumble, it were better for him, if a millstone were put to his neck, and he cast into the sea.
Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
43 And if thy hand make thee offend, cut it off: it is better for thee to enter into life maimed, than, having two hands, to go into hell; (Geenna g1067)
Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
44 where their worm dieth not, and their fire is not extinguished.
45 And if thy foot make thee offend, cut it off: it is better for thee to enter into life lamed, than, having two feet, to fall into hell; (Geenna g1067)
Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
46 where their worm dieth not, and their fire is not extinguished.
47 And if thy eye make thee offend, pluck it out: it is better for thee to enter with one eye into the kingdom of God, than, having two eyes, to fall into the hell of fire; (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
48 where their worm dieth not, and their fire is not extinguished.
där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
49 For every thing will be salted with fire; and every sacrifice will be salted with salt.
Ty var människa måste saltas med eld.
50 Salt is a good thing: but if the salt become insipid, with what will it be salted? Let there be salt in you: and be ye in peace, one with another.
Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.» Eller: Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, det är gott att vi äro här tillstädes» osv. Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
