Romans 13
1 LET every soul to the powers of dominion be subject. For there is no power that is not from Aloha, and the powers that be, of Aloha are they instituted.
Hvar och en vare Öfverhetene, som väldet hafver, underdånig; ty ingen Öfverhet är, utan af Gudi; den Öfverhet, som är, hon är skickad af Gudi.
2 Whoever then riseth up against the power, against the institution of Aloha he riseth; and they who arise against them will receive judgment.
Derföre, ho sig sätter emot Öfverheten, han sätter sig emot Guds skickelse; men de som sätta sig deremot, de skola få en dom öfver sig.
3 For judges are not a terror to the workers of good, but to the evil. Wilt thou then not be afraid of the power? do good, and thou shalt have praise from him.
Ty de, som väldet hafva, äro icke dem till räddhåga som väl göra, utan dem som illa göra. Vill du icke frukta för Öfverheten, så gör det godt är, så får du pris af honom;
4 For he is the servant of Aloha, but to thee for good: and if thou do evil, fear; for not in vain is he girded with the sword; for he is the servant of Aloha, and the dispenser of wrath to them who do evil.
Ty han är Guds tjenare, dig till godo. Men gör du det ondt är, så må du rädas; ty han bär icke svärdet förgäfves; utan han är Guds tjenare, en nämnare honom till straff, som illa gör.
5 And because of this are we bound to be subject, not for the wrath only, but also because of conscience.
Fördenskull måste man vara underdånig, icke allenast för straffets skull, utan ock för samvetets skull.
6 On this account also give we tribute to them; for they are the servants of Aloha over these things constituted.
Derföre måsten I ock gifva skatt; ty de äro Guds tjenare, som sådant skola sköta.
7 Render therefore to every man as is due to him: to whom tribute (is due, ) tribute; and to whom custom, custom; and to whom reverence, reverence; and to whom honour, honour.
Så gifver nu hvarjom och enom det I pligtige ären; dem skatt, som skatt bör; dem tull, som tull bör; dem rädsel, som rädsel tillhörer; dem heder, som heder tillhörer.
8 And to no man owe any thing, but one another to love. For whoever loveth his neighbour fulfilleth the law:
Varer ingom något skyldige, utan att I älskens inbördes; ty den som älskar den andra, han hafver fullbordat lagen.
9 for that also which it hath said, Thou shalt not kill; and, Thou shalt not commit adultery; and, Thou shalt not steal; and, Thou shalt not covet; and if there be any other commandment, in this word it is accomplished, Thou shalt love thy neighbour as thyself.
Ty det som sagdt är: Du skall icke göra hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke bära falskt vittne; du skall icke begära; och annat sådant bud, det beslutes i detta ordet: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
10 Love unto his neighbour evil worketh not: therefore love is the fulfilling of the law.
Kärleken gör sin nästa intet ondt. Så är nu kärleken lagsens fullbordan.
11 AND also this know, that the time is, and the hour is, when we should be awake from our sleep; for now hath drawn nearer to us our salvation than when we believed.
Och medan vi sådant vete, nämliga tiden, att nu är stunden till att uppstå af sömnen, efter vår salighet är nu närmer, än då vi troddet;
12 The night now passeth away, and the day hath drawn nigh; put we away then from us the works of darkness, and let us clothe with the arms of light.
Natten är framfaren, och dagen är kommen; derföre låter oss bortkasta mörksens gerningar, och ikläda oss ljusens vapen:
13 And as in the day, let us walk decorously, not with the song, nor with drunkenness, nor in the unclean chamber, nor in envy and in contention;
Låter oss ärliga vandra, såsom om dagen; icke i fråsseri och dryckenskap; icke i kamrar och okyskhet; icke i kif och nit;
14 but let (every one) clothe himself with our Lord Jeshu Meshiha, and care not for your flesh unto the lusts (thereof).
Utan ikläder eder Herran Jesum Christum; och fordrer köttet, dock icke till kättja.
