1 Thessalonians 2
1 And you know, my brethren, that our entrance unto you was not in vain,
I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
2 but having suffered before and been shamefully treated, as you know, in Philipos, and then (even) in great conflict we spoke with you with the confidence of our God the gospel of the Meshiha.
Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
3 For our exhortation was not from deceit, nor from uncleanness, nor from guile;
Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
4 but as approved of Aloha to be intrusted with his gospel, so speaking as not to please men, but Aloha who trieth our hearts.
utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
5 For never have we used flattering speech, as you know, nor for an occasion of covetousness, Aloha witnesseth.
Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
6 Neither have we sought glory from men, either from you or from others, though we could have been honoured ones, as the apostles of the Meshiha;
Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
7 but we were humble among you, and, as a nurse who loveth her children,
fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
8 so also we loved, and were desirous to impart to you, not only the gospel of Aloha, but also our life, because we loved you.
I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
9 Remember, therefore, my brethren, how we laboured and toiled in the work of our hands by night and by day, that we might not be a burden on one of you.
I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
10 You witness and Aloha, how we preached to you the gospel of Aloha, purely and justly, and were without blame with all the faithful.
I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
11 As you know how every one of you, as a father his children, we exhorted, and spoke with your hearts;
Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
12 and (now) we testify to you how you should walk worthy of Aloha himself who hath called you to his kingdom and to his glory.
och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
13 WHEREFORE we also give thanks constantly unto Aloha, that the word of Aloha which you received from us, was not as the word of man (that) you received (it), but, as it is truly, the word of Aloha, which in operation worketh (alike) in you and in all them who believe.
Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
14 But you, my brethren, have become like the churches of Aloha which are in Jihud, who are in Jeshu Meshiha, because you likewise suffer from your fellow-country-men, as they also from the Jihudoyee;
I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
15 who killed our Lord Jeshu Meshiha, and the prophets who were of them, and ourselves have persecuted, and Aloha have not pleased,
av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
16 and have acted adversely to all men; who forbid us to speak with the Gentiles that they might be saved; to fill up their sins for all time: but upon them cometh the wrath unto the end!
i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
17 BUT we, my brethren, having been bereaved-ones of you the time of an hour, as to our presence, but not in our heart, have been the more solicitous to see your faces with great love,
Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
18 and have wished to come to you (even) I, Paulos, one time and two; but Satana hindered me.
Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
19 For what is our hope and our joy, and the crown of our glorying, but you, before our Lord Jeshu at his coming?
Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
20 For you are our glory and our joy.
Ja, I ären vår ära och vår glädje.
