Psalms 78
1 A poem of Asaph give ear to! O people my instruction my incline ear your to [the] words of mouth my.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open in a parable mouth my I will pour forth riddles from antiquity.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Which we have heard and we have known them and ancestors our they have recounted to us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Not we will hide - from descendants their to a generation later recounting [the] praises of Yahweh and might his and wonders his which he has done.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 And he established a testimony - in Jacob and a law he appointed in Israel which he commanded ancestors our to make known them to children their.
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 So that they may know - a generation later children [who] they will be born they will arise and may they recount [them] to children their.
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 So they may put in God confidence their and not they will forget [the] deeds of God and commandments his they will observe.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 And not they will be - like ancestors their a generation stubborn and rebellious a generation [which] not it directed heart its and [which] not it was faithful with God spirit its.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 [the] people of Ephraim [were] equipped of shooters of a bow they turned back on [the] day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Not they kept [the] covenant of God and in law his they refused to walk.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 And they forgot deeds his and wonders his which he had shown them.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Before ancestors their he did wonder[s] in [the] land of Egypt [the] region of Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He split open [the] sea and he brought through them and he made to stand up [the] waters like a heap.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 And he guided them by the cloud by day and all the night by [the] light of a fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He split open rocks in the wilderness and he gave [them] to drink like deeps much.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 And he brought out streams from a rock and he made to flow down like rivers water.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 And they repeated again to sin to him by rebelling against [the] Most High in the dry region.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 And they put to [the] test God in heart their by requesting food for selves their.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 And they spoke against God they said ¿ is he able God to arrange a table in the wilderness.
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 There! he struck a rock - and they flowed out waters and torrents they overflowed ¿ also food is he able to give or? will he prepare meat for people his.
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Therefore - he heard Yahweh and he was furious and fire it was kindled in Jacob and also anger it went up in Israel.
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 For not they trusted in God and not they trusted in salvation his.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 And he commanded clouds above and [the] doors of heaven he opened.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 And he rained down on them manna to eat and [the] grain of heaven he gave to them.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Bread of mighty [ones] he ate everyone food he sent to them to satiety.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He led out an east wind in the heavens and he led forth by strength his a south wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 And he rained down on them like dust meat and like [the] sand of [the] seas bird[s] of wing.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 And he made [them] fall in [the] midst of camp his around dwelling his.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 And they ate and they were satisfied exceedingly and desire their he brought to them.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Not they had become estranged from desire their still food their [was] in mouth their.
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 And [the] anger of God - it went up in them and he killed among vigorous ones their and [the] young men of Israel he made bow down.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 In all this they sinned again and not they believed in wonders his.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 And he brought to an end in futility days their and years their in sudden terror.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 If he killed them and they sought him and they returned and they sought earnestly God.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 And they remembered that God [was] rock their and God Most High [was] redeemer their.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 And they deceived him with mouth their and with tongue their they lied to him.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 And heart their not [was] steadfast with him and not they were faithful in covenant his.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 And he [was] compassionate - he atoned for iniquity and not he destroyed [them] and he increased to turn back anger his and not he stirred up all rage his.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 And he remembered that [were] flesh they a wind [which] goes and not it returns.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How often! they rebelled against him in the wilderness they grieved him in a desolate place.
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 And they returned and they put to [the] test God and [the] holy [one] of Israel they pained.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Not they remembered hand his [the] day when he ransomed them from [the] opponent.
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 When he performed in Egypt signs his and wonders his in [the] region of Zoan.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 And he turned into blood canals their and streams their not they drank!
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent among them a swarm of flies and it devoured them and frog[s] and it ruined them.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 And he gave to the locust produce their and [the] result of toil their to the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He killed with hail vine[s] their and sycamore-fig trees their with a flood.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 And he delivered up to hail cattle their and livestock their to lightning bolts.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He sent on them - [the] burning of anger his fury and indignation and trouble a band of angels of calamities.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made level a path for anger his not he kept back from death life their and life their to the pestilence he delivered up.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 And he struck down every firstborn in Egypt [the] beginning of manly vigor in [the] tents of Ham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 And he led out like sheep people his and he led them like flock in the wilderness.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 And he guided them to security and not they were afraid and enemies their it covered the sea.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 And he brought them to [the] territory of holiness his [the] mountain which it had acquired right [hand] his.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 And he drove out from before them - nations and he made fall them by a measuring-line of inheritance and he caused to dwell in tents their [the] tribes of Israel.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 And they put to [the] test and they rebelled against God Most High and testimonies his not they kept.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 And they turned back and they acted treacherously like ancestors their they changed like a bow of deceit.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 And they provoked to anger him by high places their and by idols their they made jealous him.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 He heard God and he was furious and he rejected exceedingly Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 And he abandoned [the] tabernacle of Shiloh [the] tent [which] he had pitched among humankind.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 And he gave to captivity strength his and splendor his in [the] hand of [the] opponent.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 And he delivered up to the sword people his and with inheritance his he was furious.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Young men its it consumed fire and young women its not they were praised.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Priests its by the sword they fell and widows its not they wept.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 And he awoke like a sleeper - [the] Lord like a warrior overcome from wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 And he struck opponents his backwards a reproach of perpetuity he gave to them.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 And he rejected [the] tent of Joseph and [the] tribe of Ephraim not he chose.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 And he chose [the] tribe of Judah [the] mountain of Zion which he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 And he built like [the] high [things] sanctuary his like [the] earth [which] he founded it for ever.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 And he chose David servant his and he took him from [the] folds of sheep.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 From after nursing [sheep] he brought him to shepherd Jacob people his and Israel inheritance his.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 And he shepherded them according to [the] integrity of heart his and with [the] skill of hands his he led them.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
