Psalms 137

1 At [the] rivers of - Babylon there we sat also we wept when remembered we Zion.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 On poplars in [the] midst of it we hung up harps our.

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 For there they asked us captors our words of a song and mockers our gladness sing for us one of [the] song[s] of Zion.

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

4 How? will we sing [the] song of Yahweh on ground of foreignness.

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 If I will forget you O Jerusalem may it forget right [hand] my.

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 May it cleave tongue my - to palate my if not I will remember you if not I will lift up Jerusalem above [the] chief of joy my.

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Remember O Yahweh - to [the] people of Edom [the] day of Jerusalem who were saying lay bare - lay bare to the foundation in it.

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

8 O daughter of Babylon that is about to be destroyed how blessed! [is one] who he will repay to you dealing your that you dealt to us.

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 How blessed! - [is one] who he will seize and he will smash children your to the rock.

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.